Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Talk of the day

Kamp, kamp, kamp och vi fick fajtas och slåss och jag förstod att det skulle bli just så när Elfsborg inledde att dunka bollen så långt det gick första fem. Oavsett om de kunde välja ett kortare alternativ slog de den långt och de gjorde givetvis det eftersom de vill trycka tillbaka oss och göra vårt lag långt. Men vi kunde ändå hålla laget någorlunda tajt, men föll in i alltför kampbetonad fotboll och inte ens när vi hade tid och möjlighet lugnade vi ner spelet och odlade ett passningsspel. Jag saknade Rasmus i den delen av spelet, på det sättet är han lite av vår Anders Svensson – med ett passningsspel som ofta hotar motståndarna och med ett lugn i sitt agerande som smittar av sig.

I paus gjorde Nanne våra två resterande byten, han gamblade lite, i synnerhet då Lasse redan innan hade en känning i baksidan, men han vill stabilisera vårt spel och Lasse skulle låsa deras högerkant ihop med Bagarn (som kom in och direkt höll Bagarn-klass) samtidigt som Nanne vill att Ingelsten skulle kunna attackera mer rättvänd från vår högersida.

Första kvarten av andra halvlek är bra, vi vårdar bollen, har variation i spelet, men så är det som om för många börjar inse att vi faktiskt är på väg att vinna seriefinalen. Och att känna segern så nära, att nästan kunna ta på den, röra vid den, allt det där gör oss rädda att tappa den. Och vi blir passiva och försiktiga, samtidigt som Elfsborg börjar spela med en viss desperation. Jag vrålar mig hes över att vi måste börja spela enkelt – sätt press på bollhållaren, understöd och när vi har bollen måste vi utnyttja rättvända spelare och försöka få avslut på anfallen. Annars blir det böljande spel och eftersom Elfsborg offrar folk i offensiven är det en matchbild som gynnar dem.

Successivt höjer vi oss och när Viktor bombar in frisparken är det klart. Känns det som. Jag ser inte att bollen sitter, jag står och stångas i Elfsborgs mur, får några njurslag av Keene, men när jag ser Viktor springa iväg som Forest Gump kan jag vända mig mot Keene och hånle.

Deras reducering är rakt igenom en gåva från oss och det känns som om vi har gett oss den på att slänga in en boll i egen kasse. Det ser nästan inte ut som om Elfsborg vill ha bollen, men kan till slut inte undvika att sätta den. Men då är det så lite tid kvar att det aldrig blir oroligt.

Tydligen skrev Aftonbladet att jag hade sagt att Elfsborg var ett gnällgäng med innebandyfrisyrer. Och slog upp det rätt stort. Jag vet att jag gör vissa besvikna nu, det är ett rätt bra citat, men jag fick frågan häromdagen hur det var att möta Elfsborg och jag sa att de förr om åren var ett gnällgäng med innebandyfrisyrer (när de hade LG Carlstrand och så hela den här knatteligan med pannband – Berglund, Anders Svenson, Linderoth), men att de idag är sympatiska och att jag numera till och med gillar Lasse Nilsson.

Just snygg journalistik.

Dagens kommentar kom emellertid från Elfsborgs vänsterback Mattias Florén. När Andreas Augustsson fick sin andra varning efter att ha vräkt omkull Abiola tjafsade Florén med domaren. Jag sa åt honom att hålla käft, vad finns det att säga om att Augustsson åker ut, menade jag, det var ett solklart gult och han hade ett sedan innan, alltså utvisning. Jo, visst var det kort, erkände Florén, men han tyckte att domaren skulle ta hänsyn till att det var bara var två minuter kvar av matchen! Florén var förbannad på domarens dåliga känsla.

Ingvarsson, domaren, alltså, må inte vara en rättskipare som är känd för just känslighet, men i det här fallet har han knappast något val.

Men enligt Floréns logik skulle vi, för att matchen snart var slut, skita i att Augustsson gjorde en förseelse som var värt ett andra gult kort, vi skulle se den, men blunda för den, det var ju så lite tid kvar och vi behövde inte heller bry oss om avstängningen som Augustsson skulle få på grund av det röda kortet.

Jag idiotförklarade givetvis Floréns för hans underbart korkade resonemang och fick hjälp av Lindberg i omdömet.

Hur tänker karln? Tillfällig sinnesförvirring.