Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Henrik Rydström

Sandlådor och Cirkus Skratt

Egentligen borde jag hoppa ner i sandlådan och sätta mig hos Lasse Nilsson och skvätta lite sand på honom. Men jag vet inte om jag pallar.

Fast när man läser vad han säger om gårdagens match – att vi spelar cyniskt, att vi skickar långt och grisar – är det som att höra Hammarby från 2005. Exakt samma sak sa man då om oss och om det var fel på den tiden är det ohyggligt fel nu. Och man ska kanske kika lite på vad man själv presterar innan man klagar på andra. Och var det något lag som spelade cyniskt igår så var det Elfsborg – som satte Lasse Nilsson på topp med uppgift att löpa på allt, allt i ett försök att trycka ner vårt lag djupt i banan. Och som de skickade! Lasse Nilsson var ju själv förbannad på de sina under matchen, skrek att de skulle spela nerifrån, men när de aldrig gjorde det muttrade han surt.

Därför blir kritiken mot att vi slog långt aningen uddlös. Liksom kritiken mot Ingvarsson – var det något lag som förfördelades var det vi. Straffsituationerna Elfsborg är upprörda över är intetsituationer. Jag glidtacklar och bollen studsar mot min armbåge och jag erkänner villigt att jag för en tiondel trodde att Ingvarsson skulle blåsa – med Ingvarsson vet man nämligen aldrig – men utifrån de direktiven vi har fått från domarstaben är det inte straff när det sker på det viset. Och Lindbergs kramande med Avdic är nästan för pinsam för att kommentera – ska domarna blåsa straff där är det straff vid varenda hörna.

Elmarna hade tydligen varit på en fotbollsskola i Tvärskog härförleden och fick som tack en massa fribiljetter till Cirkus Skratt och när de frågade om någon var sugen slukade Tobbe biljetthögen innan de hade talat klart. Efter att ha gått bet på att sälja dem på blocket lämnade han tillbaka två, tre stycken och Bagarn med familj fick också möjlighet att ha trevligt en måndagskväll i Tvärskog.

För det var ikväll cirkusen var. Tobbe och jag hamnade som vanligt i tidsnöd efter träningen, Sabine hade maten klar, jag skyfflade i mig den stående vid bordet, Tobbe med ytterjackan fortfarande på och Tuva åt så långsamt att jag fick ta med hennes mat i en skål och tvinga henne att slutföra måltiden i bilen.

I bilen började Tobbe och jag undra vad vi höll på med, vi hade ju kunnat sitta i hans kök, Sabine skulle på innebandy med ett gäng Elfsborgare, barnen skulle ha lekt och vi kunde ha druckit flera koppar kaffe, nu var det kaos i bilen, Tuva och Felicia tjattrade om alla godsaker de skulle trycka i sig och Fillan sjöng obegripligheter. Väl framme i Tvärskog började Tobbe och jag plantera reträtten, ”småtjejer, vi kan nog inte stanna hela föreställningen” och småtjejerna tittade besviket på oss, men efter idogt lirkande hade vi dem på vår sida och förväntningarna var så lågt ställda att de var nöjda om de fick se tältet som cirkusen skulle vara i.

Vi stannade längre än förväntat och småtjejerna tittade storögt på clowner som klättrade i rep, putslustiga spanjorer som slängde målarfärg på varandra, dresserade katter och vackra hästar. Men Tobbe satt mest och vred sig, kaffeabstinensen hade slagit till och det kröp i kroppen på honom. Jag stack iväg för att se om det fanns Java att köpa, men icke och när jag kom tillbaka med det tråkiga beskedet sjönk Tobbe ihop. Efter en stund tog han Filippa och reste sig upp, ”Filippa är rädd för clownerna” ljög han och Filippa tittade förvånat på sin pappa och sedan smög han iväg för att leta efter kaffe eller efter något som åtminstone påminde om kaffe och när jag, Tuva och Felicia något senare kom efter såg vi Tobbe stå och mala ner bark i en mugg med varmt vatten. Det påminde om Nescafé, förklarade Tobbe.