Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nanne tog chansen

Dagen efter och jag såg på Barometerns förstasida att jag grinade illa. Det är, ur ett rent objektivt perspektiv, en bra bild, som säger mycket (och då menar jag inte att vi som syns på bilden är snygga) och visar hur fint Henke Larsson kapar mig (Tobbe var förbi på en kopp kaffe nyss och tyckte att ojustheten borde renderat i ett kort av orange färg). Jag tycker dock bara det är en pinsamt avslöjande bild för man ser hur jag skriker som en stucken gris. Och vem vill bli påkommen med att skrika som en gris?

Vi gjorde vårt vanliga program dagen efter match och de flesta var på gott humör och vid hyfsad god vigör. Lasse tejpade visserligen ihop merparten av sina kroppsdelar, men vi andra studsade piggt ut på B-plan och körde rörlighets- och styrkeprogram. Nanne satt på en bänk och övervakade reserverna som visade upp sig, som stångades, som blåste upp sig, som slet upp sina tröjor och visade bröstkorgarna och bönade och bad, ”ta mig, ta mig, ta mig!”. Nanne hade sällskap på bänken av radions Bert Augustsson och när jag körde en styrkeövning bredvid frågade Augustsson hur det var och jag svarade att ”jag hade haft sämre fotbollsstunder” och han nickade och sa att man inte skulle klaga, ”solen skiner ju idag”. Det var en smashboll, ett upplägg, en straffspark och Nanne kunde inte låta bli att utnyttja den uppkomna situationen och sa stillsamt: ”solen skiner alltid.”

Ofan, det menar du inte. Bert Augustsson och jag tog oss för pannan, hur kunde vi släppa in Nanne i samtalet, hur kunde vi vara så dumma, naiva, vi borde veta bättre.

Fick mail från en kille angående Henke Larsson och domarna. Han skrev:

”Jag tycker det är på tiden att någon ryter till om domarnas sätt att bedöma Henrik Larsson. Minns första hösten då han kom från Barcelona, då var det nästan parodi för då kunde han inte ens få frispark emot sig. Cupfinalen på Råsunda mellan Gefle-HIF det året var lite kul att gå på, satt bland rätt många helsingborgare i första halvlek och beklagade med jämna mellanrum Henrik Larsson för att vara en av världens mest korkade fotbollsspelare som inte bara tog bollen med händerna och i rugbystil sprang in med bollen i mål, domaren hade ju ändå inte blåst för hands.”