Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Henrik Rydström

Ett hus på Kreta?

Jag tror att jag är gjord för värme. Det dröjde bara några minuter på svensk mark innan jag längtade tillbaka till Kreta. Jag vet, jag vet, det är inte en helt adekvat upplevelse ur verkligheten som man får när man tillbringar en vecka på ett Sunwinghotell. Men jag vet att jag skulle vilja ha så många fler dagar av hetta än vad vi vanligtvis får i Sverige. För det skulle vara nog för mig – att bara få vistas i värme, riktig värme. Jag har insett att jag inte mår dåligt av det, tvärtom. Så just nu ruvar jag på tanken att hitta mig ett spartanskt litet hus på Kreta där Tuva och jag och kanske vänner, älskare och älskarinnor kan umgås. Eller där åtminstone Tuva och jag kan vara och ibland kanske endast jag. Utopi, jag vet. Men jag blev förälskad i Kreta, i havet, i miljön, i klimatet.

Dagen har varit en enda lång resdag. Upp vid sju, luften tycktes dallra redan då och mina svarta tajta jeans var inte optimala, in i en dubbeldäckare ihop med en massa danskar som också skulle hem, de flesta platserna var upptagna, Tuva och jag fick nöja oss med ett säte, svettigt klibbigt, Tuva somnade i min famn, runt omkring oss hostades och kräktes det – charter har sin tjusning – och jag utgick från att spyorna var en följd av åksjuka. För vi snackar snirkliga vägar.

Sedan den vanliga visan – köer till säkerhetskontrollen, köer vid gaten, köer i planet, köer av planet, köer vid bagagehämtningen och sedan fortsatte Tuva och jag åkandet. Flygbuss till Lund – där tog vi en snabbfika i Pressbyrån – och slutligen tåg till Kristianstad och där min barndomskompis Olof numera bor.

Nu lägger Olof barnen, jag skriver och jag funderar på matcher jag spelat i Kristianstad. Jag refererar faktiskt nästan alltid till fotbollsmatcher när jag besöker olika städer och orter. Jag vågar hävda att jag kommer ihåg ALLA fotbollsmatcher jag har spelat sedan jag var tio år och därmed också VAR jag spelat dem. Kristianstad mötte vi på sommaren 1997, när vi låg i division II. I en träningsmatch och vi kuskade ner till Skåne i en minimal bus, om minimalt är ett ord som passar som beskrivning för ett fordon, och fick stryk. Sedan mötte vi dem i Svenska cupen 1999, vi låg i Allsvenskan och Kristianstad i näst högsta eller kanske i division II. Vi vann efter väldigt stort besvär i förlängning, jag tror att Linkan avgjorde.