Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Henrik Rydström

Ett förtydligande

En sak innan jag stänger av för dagen. Såg i en kommentar till ett inlägg att en läsare skrev följande:

”Men Henke för fasen, använd punkt och stor inledande versal. Det här är fullkomligt oläsligt. Om det inte vore så kul att läsa om dina strapatser, hade jag inte tagit mig den extratid det tar att läsa.
Jag har läst någonstans att du är ute efter ett flyt i språket och syftet är gott. Men man greppar inte sammanhang och detaljer alls när du gör så förtvivlat långa meningar.
Du har ju en fantastisk känsla för språk. Använd den!”

Sorry. Just nu skriver jag som jag gör. Jag kommer inte bryta upp mina meningar, mitt flyt och om någon tycker att det blir jobbigt att läsa texterna, ja, då får vederbörande tycka det. Allt ska kanske inte hela tiden vara så lättuggat. Att skriva handlar om en slags musikalitet, en rytm, det är det som är språkkänsla för mig, om jag ska svara högtravande, och det ska jag ju, kan jag säga att ett kommatecken är för mig lika viktig som en punkt och kan betyda lika mycket och genom att använda långa meningar skapas ett flöde och om det inte finns en massa punkter handlar det om att hitta rätt ord – långa, korta, lätta, massiva – för att läsningen ska pulsera. Jag kanske inte lyckas varje gång, men just nu vill jag ha en text som hela tiden rycker framåt, som sällan stannar upp. Detaljerna är kanske inte det viktigaste, utan viktigast är nog känslan som kommer av läsningen, av orden.
Sedan beror det faktiskt på vad jag beskriver. Vill jag väva in många saker och händelser öser jag på. Men jag kan varva det med mer regelrätta textpartier.