Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Rickard Hanssons travblogg

Tänd upp stallbackarna!

Hej igen.

Det var en mörk dag på Halmstadtravet i går, på flera sätt.
Marcus Lindgrens Douglas K. skadade sig i ett lopp, bara på ett par steg, så illa att han fick avlivas efter händelsen. En mycket tråkig incident så klart.

Dessutom skedde en incident på stallbacken under tävlingskvällen, inte alls lika allvarlig. En krock skedde och en kusk for i backen. Vad jag förstår ska det ha gått bra med de inblandade. Men en tanke väcktes hos mig.

Arbetsmiljöfrågor har väl inte varit det mest prioriterade inom travbranschen alla gånger även om det kommer allt mer nu för tiden. Stallbacken är i allra högsta grad en arbetsplats.

Hur ser det ut på stallbackarna?
Jo, under oktober, november, december, januari, februari och mars är det mörkt. Det är kolsvart. Framför allt i södra Sverige där  man sällan får lite gratishjälp av snö som lyser upp något. Lägg till lite skitväder vilket gör sikten ännu sämre och klädesplagg så som öronmuffar, pannband och mössor som begränsar hörseln.

Man kan tycka att det är en skitsak, men på – alldeles för många – stallbackar är det alldeles för mörkt.
Jo, det knatar omkring en del personer som kanske egentligen inte ska gå på stallbacken vilket kan öka olycksrisken. Samtidigt jobbas det allt mer med att få närkontakt med hästen, vilket man får på stallbacken.

Jag tycker det är konstigt att det här inte tycks vara en särskilt prioriterad fråga.
Och nej, strålkastare på varje stallknut blir kanske för mycket av det goda för hästarna, något mellanting bör däremot finnas.

Olyckor lär alltid ske, men man kan, utan extremt avancerade åtgärder, minska olycksrisken rejält.
Vad väntar vi på?

***

Allt för nu.