Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En antistalinists död

Ingemar Johansson har dött. Eller, som han ibland kallade sig för att slippa förväxlas med boxaren, Sixten Ingemar Johansson.
Denne Johansson var förvisso också en tuff gubbe från Göteborg; därtill en smart, rolig och litterat karl. Han var författare, förläggare och översättare med både bredd och djup. Hade koll på såväl schack och dada som situationister och anarkister. Samt blommor.

Jag har inte läst hans ”Anarkisterna i klasskampen” eller översättningarna av exempelvis Ida Metts ”Kronstadt 1921” och Nietzsches ”Fallet Wagner”, men väl Jayne Anne Phillips ”Svarta biljetter” och George Orwells ”Hyllning till Katalonien”. Inte minst håller jag antologin ”Dada” (Bakhåll 1985) högt. Den är lika livlig som livgivande. Så här skrev han apropå Benjamin Péret, vars diktsamling ”Hjärtats lilla skeppsventil” han översatte, om motsättningarna inom dadaismen:

”Ofta nog har den konflikten framställts som en strid om ledarskap. Bortsett från att dadaisterna hånskrattade åt sådana låsta tankebanor, så blundar resonemanget i fråga också för själva det egentliga tvistefröt: vad i helvete ska vi göra med konsten? Ska den avskaffas eller förverkligas? Eller rentav både och?”

Livgivande och livlig var även Ingemar själv, jag träffade honom ett par gånger – äntligen en Ölandsgäst med både bokliga och botaniska kunskaper! ”Sådan kärlek till blommor” blev också en av hans sista böcker.

Det är sorgligt att ännu en av de mycket få vänstervridna, intellektuella 40-talistmän som inte var stalinister har gått hädan (han blev 68 år). Sorgligt att han stupade mitt i upploppet av ett manus om anarkisterna i spanska inbördeskriget. Sorgligt att det finns så lite av och om honom på nätet. Får bara en träff i pressarkivet Retriever och hittar några minnesord på Lars Grahns schackblogg. Ingemar Johansson var visserligen inte mycket för att kråma sig i rampljuset – men hade förtjänat mer utrymme, mer tid.

Och apropå botanik – se vad han skrev redan 1970: ”Den svenska FNL-rörelsen är det förvirringens unkna drivhus där KFML hoppas kunna odla upp en stalinistisk mutation av rödbetor och kålhuvuden.”