Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Krönika: Det äcklar mig när ni hånar hennes vikt

lmnkronne

”Tänk om vi kör snurra flaskan…”, säger en kille med skräck i blick.
”Vi säger ‘inget hångel i kväll, för det har vi gjort så mycket’”, instämmer en annan.
”Och inga lapdances. Vi får offra att vi inte får någon från de snygga tjejerna heller”, säger en tredje kille och de andra nickar instämmande.

Där är det. Så tydligt och klart det kan bli. Skriv det på en lapp och posta det till alla. Större tjej = ful. Mindre tjej = snygg. Punkt och slut. När deltagaren Emelie Didriksson, som är modell större, gör entré i kvällens ”Paradise hotel” blir stämningen så vidrig att jag knappt får luft.

Det bränner i mitt hjärta och bakom mina ögonlock när jag ser hur en av killarna med spelad blick till slut ändå LIDER sig igenom en lapdance från den lite större Emelie. Hur han med all önskvärd tydlighet vill visa att det här är äckligt. Att det är honom det är synd om. Att han klart och tydligt tar avstånd från den här lite större kroppen som är så nära honom.
”Jag höll på att avlida”, säger han med illamående i en synk efteråt. Det är som ett slag i min mage.

LÄS MER: Killarnas kvinnosyn i ”Paradise hotel” är vidrig

För jag vet hur det är. För jag har fått de där blickarna. Hela livet. Jag har fått veta, med all önskvärd tydlighet, att min kropp är lite äckligare än andras. Att den inte är önskvärd. Att den inte är vacker eller attraktiv eller ens borde få finnas till.

När jag hör killarnas ord kastas jag tillbaka till en uppväxt där jag var hon. Till en nutid där jag, fortfarande, i vissa stunder är hon. För jag ser hur folk tittar på mig. För jag minns blickarna jag har fått i 23 år. För att jag minns kalasen och festerna. Hur min elvaåriga kropp bedömdes direkt. Man lekte ryska posten eller sanning och konsekvens och fick med panik i rösterna höra att det blir ”KRAM! KRAM FÖR FAN!” när någon stackars kille fick en. För man ville ju inte riskera att behöva pussa tjockisen. Jag vill aldrig se de där blickarna igen.

Att Emelie tar plats, att Emelie är högljudd och i de andras ögon är störande är inte konstigt. För om man inte blir tittad på som något som är äcklig, fet och vidrig så blir man inte tittad på alls. För att om man kan byta folks blickar till att i stället se på en som konstig eller störig så gör man det. Det är i alla fall bättre än att se ordet äcklig skrivet i någons pupiller.

Och jag lovar er. Vi som inte har synliga revben, vi som inte har rutor på magen eller långa smala ben. Vi är också personer. Vi är inte en kropp. Vi är inte en kropp som är öppen för andra att diskutera, äcklas av, håna, kommentera med avsmak i rösten. V är lika vackra som alla andra och har samma människovärde. Och vi förtjänar att behandlas därefter.

Det är skolvecka i Paradise Hotel, men jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle behöva återuppleva hela jävla grundskolan genom att titta på ett enda avsnitt.

Linda-Marie Nilsson

Följ Expressen Paradiset på Instagram @expressenparadiset och Snapchat @exparadiset!

bottengrej