Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Johan Orrenius

Rysarnatt på Rivieran

Precis som vi misstänkte blev det ett helvete att ta sig från Monaco till Nice i går natt.
Efter att Zlatan pratat färdigt, och jag skrivit färdigt, efter en ganska risig match var klockan 01.30.
Utanför Stade Louis II satt som vanligt min vapendragare Bildbyrå–Nils och väntade. Sedan inledde vi en fåfäng jakt efter taxi. Efter ett tag stod det klart att nej, ingen vill köra oss till Nice och då kändes det lite tungt. Natten var sen, vi skulle båda upp tidigt nästa morgon och goda råd kostade 200 euro.
Detta fick vi klart för oss när två franska tjejer i Uefakläder körde fram till oss där vi stod molokna på gatan.
– You want a ride?
– Yes! We are going to Nice.
– Ok. 200 euro!
Två tuss alltså. Jävla brudar. Så mycket kunde vi inte betala, tyckte jag, men Bildbyrå-Nils hade tunnelseende.
– Vi måste ju komma till Nice, sa han. Vi har inget val.
Jag förklarade för den ena tjejen att jag i alla fall måste ha något slags kvitto på resan.
– Ok, sa hon.
Men när vi hoppade in var det plötsligt inte alls okej längre.
– You must pay now. 200 euro!
Något kvitto var det inte tal om och det avgjorde saken. Hela situationen kändes fishy och jag ville verkligen inte ge den där snorkiga fransyskan nöjet att ockra oss.
– Nu går vi ut! sa jag med hög röst och så blev det.
Det var lätt kvällens bästa beslut.

Några minuter senare kom en fet och dyr Mercedes körandes. Bilen stannade vid oss och föraren började prata.
– Need a ride?
– How much?
– 100 euro.
Jag kan inte säga att det kändes bra att kliva in i bilen. Snubben såg riktigt stekig ut, skulle han verkligen köra oss till Nice?
Och vem var han?
– Min klient är på nattklubb och ska inte plockas upp förrän 05.30.
Alltså, den meningen. Är den inte fantastisk? ”Min klient!”
Klienten visade sig vara en stenrik rysk affärsman och mannen i bilen hans privatchaufför. Så medan han väntade på att klienten (”and his five bitches”) skulle festa färdigt tyckte chauffören att han kunde göra lite pengar på oss så länge.
Och så blev det. I 160 km/h susade vi fram på motorvägen samtidigt som mannen (vi uppfattade aldrig hans namn, men gissade på Claude) berättade sin historia.
– I have worked for my client for six years. If you ask me what he do – I don’t know.
De hade träffats på en tennisklubb för sex år sen. Claude, som enligt egna uppgifter tävlat på elitnivå, spelade på banan bredvid ryssen som blev imponerad. Ryssen hade kommit fram och sagt:
– Du och jag ska spela!
– Nej, hade Claude svarat. Jag vill inte spela med dig.
– Jag ger dig 500 euro!
Efter det spelade de tennis varje vecka och snart blev Claude även ryssens chaufför.
Claude gör bra pengar på att köra sin klient. Förutom sin stadiga lön får han ofta bonusar.
– Ibland 2000 euro. Ibland ett kilo rysk kaviar.

Anyway. Tack vare Claude kom vi till slut fram till Nice.

En person dominerar den här bilden brutalt och det är inte jag eller Bildbyrå–Nils.

***
Tillbaka i Barcelona nu. Såg Real på tv i kväll och blev som vanligt imponerad av Lass.
Men försvaret sög.

***
Presskonferens med Guardiola i morgon inför Barcelonas premiär på måndag. Börjar bli ganska trött nu efter alla sena lämningar och nätter.
Men lite till orkar jag.

***
Marca sågar Zlatan i dag efter insatsen mot Sjaktar.
Inte helt oväntat.