Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Om barn som föder barn: ”Internet ger mig hopp”

 

LINDA
Linda Forsells starka reportage i text och bild publiceras i Expressen i dag, fyra sidor i tidningen och en long read på Expressen.se.

I samband med internationella kvinnodagen i fjol publicerade Expressen Linda Forsells reportage Barn som föder barn.
I dag kan ni läsa och se uppföljningen.
Linda jobbar med New York som bas och har skildrat våld mot kvinnor runt om i världen.
Här är Expressens intervju med henne:
Hur fick du idén till här reportaget från Guatemala?
– Idén kom genom en kollega och vän som då bodde i Mexiko, Ylva Mossing, som jag samarbetat med under mitt arbete om våld mot kvinnor. Det hon berättade om intresserade mig väldigt mycket eftersom flickorna som utsätts är så unga och oskyldiga att det är svårt att skapa sig illusioner om att de skulle ha någon skuld i det hela, och därför tvingas man i stället se det som ligger till grund för problemet – en kultur där kvinnor anses ha ett lägre värde än män. Samtidigt var ämnet ganska okänt och jag såg en möjlighet till ett reportage på temat våld mot kvinnor som går att illustrera starkt visuellt.
– För mig var det också viktigt att försöka skapa en igenkänning i de här flickorna för att understryka att kvinnors situation i Guatemala har samma rot som i Sverige, något som är viktigt att komma ihåg medan vi slåss för lika löner i Sverige. Vi kan inte lämna vissa av världens kvinnor efter oss i kampen för jämställdhet, det är varken humant eller långsiktigt. En jämställdhet som bara kommer en lycklig klick på toppen till godo är inte jämställdhet.
För snart ett år sen publicerade Expressen ditt första reportage från Guatemala. Vilka reaktioner fick du då?
– Många reagerade starkt och blev väldigt berörda, några har erbjudit att skänka pengar och många blev påminda om att vi har en otroligt lång väg kvar att gå innan vi når något som liknar jämställdhet i världen. Dessutom är situationen i Guatemala nästintill okänd och vanligtvis förknippar vi extrema former av våld mot kvinnor med Mellanöstern eller kanske delar av Afrika, så jag tror många förvånades över hur illa det är även i delar av Latinamerika.
Om du återvänder till Guatemala om tio år, tror du att något har förändrats då?
– Ja, jag tror det kan ske en förändring. En av de saker som ger mig hopp är internet. Idag finns det fler mobiltelefoner i Guatemala än människor. Många är uppkopplade och till och med människor som knappt kan läsa och skriva tar del av information och nya synsätt utifrån. Jag har träffat ungdomar som inte gått i skolan alls, men som lagt till mig på Facebook och vill chatta. Internet har blivit ett incitament för dem att utvecklas, och informationen där kan varken regeringar eller religiösa institutioner stoppa.
Du har både tagit bilderna och skrivit texten.
– Insamlingen av materialet har varit svårast. Att få tillgång till bilderna och att få flickorna att dela med sig av sina berättelser har krävt otroligt mycket tid för att bygga förtroende. Berättelsen är i sig väldigt stark, så när väl innehållet fanns så föll resten på plats ganska lätt.