Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Politikern fick betala tillbaka. Lobbyisten inte bli kommunalråd … Tack för mig!

bild

Så är det dags att packa ihop, stänga datorn och släcka ljuset. I dag är sista dagen som kulturredaktör på GT.
Det var i protest jag tog det här jobbet en gång i tiden. Jag tyckte det skrattades för lite på kulturavdelningen. Att den fjärmade sig från den övriga tidningen. Såg sig som lite förmer.
Fördomsfullt, förstås. För när jag väl satt på kulturen såg jag möjligheterna. Att det gick att skriva om vad som helst, bara en gjorde det på rätt sätt. Att det gick att ta ställning och göra skillnad. Att här fanns utrymme för texter som både kunde ge kunskap och få läsarna att skratta och gråta.
Vad jag tog med mig från nyhetsredaktionen in på kulturredaktionen var det raka sättet att kommunicera med läsarna. Rubriker som skulle locka till läsning. Jag läste Olof Lagercrantz ”Om konsten att läsa och skriva” och såg att ett tillkrånglat språk inte behövdes för att skriva om komplicerade sammanhang.
Jag tog också med nya ämnen. Vi recenserade inte bara teater, musik och litteratur utan också byggnader, kvarter och stadsdelar. Kulturarbetaren var inte bara en författare eller musiker utan lika gärna en hästbonde utanför Ljungskile som håller ett tusenårigt kulturlandskap öppet.
Jag ville kommunicera med läsarna och öppnade en frågespalt som funnits lika länge på kultursidorna som jag. I måndags ringde en 90-årig man som läst förra veckans fråga om ett ödehus vid foten av Angeredsbron. Det visade sig vara det äldsta huset i socknen, troligen uppfört i slutet av 1700-talet. Sedan blev det gästgiveri med namnet Gårdsten och gav namn åt stadsdelen ovanför.
Mannen berättade hur han lekt i huset i sin barndom när det bodde en cykelhandlare i huset. Sådana spontana kontakter med läsarna har frågespalten ofta lett fram till. Redaktörernas detektivarbete i jakten på svar har ibland varit lika rolig läsning som själva svaret. Och även de som aldrig brukar läsa en kultursida har följt frågespalten och ibland hjälpt till med svaren.
I höst har jag i bloggen lyft fram minnesvärda texter från mina 16 år på det här jobbet. Så roligt det har varit! Så mycket vi gjort, mina 20-tal frilansare och jag.
O Alla kampanjer: För att Elisabeth Ohlson Wallins ”Ecce Homo” skulle visas i ett Göteborg som då var Sveriges homofientligaste stad. För att kronprinsessan Victoria, precis som vi andra svenskar, skulle få religionsfrihet.
O Alla avslöjanden: Den inhyrda konsulten på Göteborgs universitet som tjänade mer än rektorn. Röhsskachefen som köpte bensin och tejp för forskningspengar. Västra Götalandsregionens kulturnämnd och kansli som tillbringade sammanlagt tre månader i Almedalen. Myndighetschefen som varit på resande fot utomlands i över ett arbetsår, men inte på jobbet i Göteborg ens två gånger i månaden.
O Betydelsen vi haft: Politikern som tog semester på betald arbetstid fick betala tillbaka. Politikern som felaktigt tog ut pension fick betala tillbaka. Lobbyisten fick inte bli kommunalråd. Kulturchefen fick lämna sitt jobb …
O Alla inhoppande skribenter och illustratörer som bidragit genom åren: Peter Birro, Kerstin Thorvall, Marika Lagercrantz, Birgitta Stenberg, Stewe Claeson, Pernilla Glaser, Jasenko Selimovic, Belinda Olsson, Gunna Grähs, Leif GW Persson, Mirja Unge, Bengt Anderberg, Viveca Lärn … Och min fantastiska frilansredaktion som följt mig genom åren och gjort allt detta möjligt. När en sitter som ensam redaktör och ska hålla i 14 kultursidor i veckan är det nödvändigt att omge sig med skribenter en kan lita på.
O Alla serier: ”Min gata i Göteborg” som blev en fin soffbordsbok (några ex finns kvar att köpa på Göteborgs stadsmuseum). Tio guds bud-serien där FN-översten skrev om budet ”Du skall inte dräpa”. Och den fantastiska ”Hela världen finns i Göteborg”-serien som avslutades efter ett och ett halvt år precis före valet i september och firades med en stor fest på Världskulturmuseet. Och den serien lever faktiskt vidare. I slutet av mars öppnar en utställning på Stadsmuseet där våra 150 göteborgare finns med!
Själv går jag över till nyhetsredaktionen vid tolvslaget, men kommer också att skriva krönikor på söndagarna. Vi ses där om fyra dar!