Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Del 65. ”Vi är alla byggda av stjärnstoft. Människan är urgammal och oändligt ung på samma gång”

GT-kulturen minns stolt – del 66:

ls_stjŠrnhimmel 19-11-06.jpg

Jag minns en julfrukost på Göteborgs stadsmuseum för sju år sedan. Biologen och författaren Stefan Edman, satt i en fåtölj med ett tänt ljus bredvid sig och hade precis avslutat ett poetisk och märkligt berörande resonemang om människan och universum. Om våra kroppar som är byggda av stjärnstoft som blivit till inuti heta stjärnor för miljarder år sen. Om att stå under stjärnhimlen och känna tryggheten i att tillhöra något som är så ofattbart mycket större, märkvärdigare och äldre än oss själva.
Tystnaden efteråt kändes varm och full av gemenskap. Och jag tänkte: Här är mannen som ska skriva något berörande och trösterikt på nyårsafton till GT:s läsare.

Här är hans text:

”Om nyårsnatten är molnfri skall jag för några ögonblick lämna glam och godis. Ställa mig i mörkret bakom huset, blicka upp mot den gnistrande stjärnhimmeln – och skåla för Moder Jord! Hon, som likt en varm skimrande vattendroppe – jo, för 70 procent av ytan är oceaner – trofast rusar runt med oss alla i det svarta, iskalla, ogästvänliga rymdhavet. Jorden, vårt enda möjliga hem i kosmos, vad än Fuglesang och Marsdyrkarna säger.

Jag skall nypa mig i kinden och begrunda det svindlande faktum att den djupast sett är stjärnstoft. Byggd av kol och svavel och syre som bokstavligt talat blivit till inuti heta stjärnor för miljarder år sedan, stjärnor som liknade vår sol men som inte längre finns. Och jag skall mumla Göran Sonnevis strof:

I varje bit bröd
jag tar i munnen finns
alla människor
hela jorden, hela himlen
och alla stjärnorna
Urgammal, det är vad jag är. Och universell, förbunden genom materien i min kropp med allt levande, med berg och luft och hav och hela universum.
Samtidigt är jag unik. Och försvinnande ung; om planetens historia liknas vid en järnvägsresa med start i Narvik och nuet i Lund är mitt sextioåriga liv ynka tre centimeter …
Jag skall stå där ensam några minuter i nyårsnatten och tänka på de fyra U-na: urgammal, ung, universell, unik. Och känna både lätt svindel och trygghet i att tillhöra något som är ofattbart mycket större, äldre och märkvärdigare än jag själv.
Jag önskar att vår stundom lite ytliga kultur fick uppleva vad jag i min nya bok kallar en ”förundransrevolution”. En fascination inför naturvetenskapens senaste rön om att vårt universum och vi själva står och faller med decimalerna i de hemlighetsfulla tal som kallas naturkonstanter. Att sannolikheten för att Big Bang, den stora smällen, skulle föda fram galaxer, stjärnor och åtminstone en planet med levande celler troligen var försumbart liten (en på tio upphöjt till trettio upphöjt till fyrtio, skriver matematikern Roger Penrose).
Vad är det som andas liv i ekvationerna och gör ett universum för dem att beskriva? … Om vi kunde veta det skulle vi skåda Guds tankar‘, säger Stephen Hawking, en av vår tids största mest ryktbara fysiker, nu på Newtons gamla ämbetsstol i Cambridge. Det verkar som om ‘ett superintellekt har micklat med fysiken, kemin och biologin’, menar Fred Hoyle, den legendariske astronomen.

Jag tror vi skulle må gott av att då och då fundera över sådana existentiella frågor. Häpna, och bli ödmjuka över det skenbart enkla och självklara. Förundras. Och skaffa oss en inre förnöjsamhet, som motvikt till det vi ibland upplever som osund materialism och prylgalenskap.
Vetenskapen kan hjälpa oss till detta. Men den behöver förstärkning genom poesin, musiken, teatern, konsten. Och den skatt av andlig visdom som tragiskt nog ofta trängts undan av den etablerade religionens testuggeri.
Jorden har feber, det vet alla efter den gångna höstens enorma mediepådrag kring klimatfrågan.
Vi inser också att den globala uppvärmningen – om den fortsätter – kommer att öka fattigdomen och på sikt rasera världsekonomin.

Men det behöver inte gå så illa. Jag tillhör possibilisterna, möjlighetstänkarna, som menar att mänskligheten aldrig haft bättre förutsättningar att möta dessa utmaningar än i dag. Det finns kunskap och teknik som kan hjälpa oss. Vi kan snabbt kommunicera med varandra över klotet och skapa den globala etik och empati som är själva basen för de nödvändiga förändringarna.
Klimatkampen kräver även upplysta ledare, i politik och näringsliv. Och en sak till, som tyvärr alltför sällan diskuteras: En förändring av konsumtionsmönstret bland alla oss i Nord och Syd som sedan länge njuter ett materiellt gott liv.
Vi borde dra ner på våra köp av resurs- och klimatbelastande prylar och satsa mer på icke-materiell konsumtion: böcker, bio, hälsa, vård, utbildning, konserter, hushållsnära tjänster. Det skulle successivt förändra tillväxtens innehåll och därmed minska klimathotet. Samtidigt som vi ökar vår mentala välfärd och skapar fler jobb.
Så ser min önskelista ut under stjärnhimmeln.

STEFAN EDMAN