Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ingrid Norrman

Är detta bästa sätt att få fler berättelser att läsas i vår mångkulturella stad?

Göteborg har instiftat två nya litteraturpris på vardera 100 000 kronor.
Att skriva böcker är ett ensamt arbete. Att sitta i dagar och kämpa med en mening, mödosamt bygga sin berättelse, läsa om och skriva om i månader och kanske år innan Boken är klar, antagen, genomgången av en redaktör och så småningom utgiven. Så klart bra att uppmuntra dessa kämpar som låter oss resa i fåtöljen, upptäcka nya tider och världar, drömma oss bort. Men i fallet Göteborgs Stads Litteraturpriser finns en rad tveksamheter.
Men varför togs beslutet?
Jo, för att kulturförvaltningens chef Björn Sandmark ville ha ett pris som kunde stärka det nyinrättade Litteraturhuset (som ju dessutom inte är ett Litteraturhus utan ett rum i Lagerhuset). Men sedan Stadsbiblioteket öppnade på Götaplatsen i april och tog tillbaka sin personal och sin verksamhet ekar det rätt tomt i lokalen. Jag kollar programmet för senaste månaden på webben: Tre öppna skrivarstugor. Ett författarsamtal. Och på fredag en släppfest för en ny diktsamling.
Inte mycket verksamhet som förändrar Göteborg för den miljon om året rummet kostar.
Så vem får då litteraturpriserna?
Svar: Författare från Sverige.
Det är alltså två nationella litteraturpris som delas ut för att ”sätta Göteborg på kartan”.
Men är det kulturförvaltningens roll att sätta Göteborg på kartan? Björn Sandmark sitter visserligen med i styrelsen för Göteborg & co, men i sin roll som chef för kulturförvaltningen är hans uppgift att stötta kulturen i stan. Kanske uppmärksamma det som faktiskt skrivs och utgår härifrån Västsverige? Låta pengarna gå till författare verksamma i Göteborg. Ge dem arbetsro i ett halvår för att jobba färdigt sina romaner och slippa extraknäcka för att få pengar till mat och hyra. Kanske ge dem ett arbetsrum i exempelvis Dicksonska palatset (det står ju ändå mest tomt) och lunchkuponger i ett halvår.?
Inget ont om årets pristagare Fredrik Sjöberg från Runmarö utanför Stockholm och Elin Nilsson från Lund, men är det dit göteborgarnas kulturpengar ska gå?
Och vem sitter i juryn?
I juryn för essäpriset sitter Ingrid Elam, Ebba Witt Brattström och Mikael von Reis. Två före detta kulturchefer på GP, varav en fortfarande är medarbetare på den tidning där Björn Sandmark själv frilansade innan han tog jobbet på kulturförvaltningen.
I juryn för barnbokspriset sitter Ingrid Bosseldal, Andreas Palmaer och Kersti Westin, den förstnämnda i många år biträdande kulturchef på GP och fortfarande medarbetare i tidningen.
Svårt att få kritiska kommentarer om litteraturpriserna i den Stora Morgontidningen när GP:s egna medarbetare  sitter i juryn, eller hur?
Tillsammans med arvodena till juryn är litteraturpriserna en satsning på drygt en kvarts miljon kronor. Det kunde ju vara intressant att diskutera om just detta är bästa sättet att ”få fler berättelser att skrivas, läsas och lyssnas på i vår mångkulturella stad” och ”förstärka tillgången till befintlig litteratur i Göteborg”, som stod i pressmeddelandet när litteraturpriserna presenterades.