Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ingrid Norrman

Sommarteatern är värd en resa

Jag gillar fenomenet sommarteater så mycket. Nya spelplatser långt från staden, nya teaterrum, pjäser där historien är viktigare än fräck scenografi och toppklassig ljussättning. Jag minns Birgitta Stenbergs pjäs om Margareta Hvitfeldt på Tjörn för några år sedan med svalorna svirrande under taket. Jag ser fram emot den nya scen som öppnar mitt uppe på Bredfjället i slutet av månaden. Och jag njöt av Lars Noréns ”Sanning och konsekvens” som hade premiär i Teater Toftas gamla spannmålsmagasin igår kväll.

Sommarteater är ju ofta synonymt med komedier. De har sin plats, men jag tycker mycket om teater Toftas val att bryta det mönstret och istället sätta upp klassiker. Efter tre år med Strindberg var det nu dags för Lars Norén. Hans ”Sanning och konsekvens” från 1989 passar dessutom spelplatsen precis. Om en pjäs bygger på en fantastisk dialog gör det inte så mycket att stolpar eller publik ibland skymmer skådespelarna eller att dessa vänder ryggen till. Istället kliver texten fram som en egen aktör.

I pjäsen möts två systrar och deras män, kantstötta av livet, med en fasad som krackelerar mer och mer. Den framgångsrike bankmannen piskar sin fru, den försagde läraren bitar huvudet av en undulat, den nyktra alkoholisten återfaller och hennes syster bestämmer sig för att skiljas. Låter det norénskt? Ja, men jag lovar, det skrattades mer här än när jag senast såg fars på Gunnebo slottsteater. Och det är en föreställning som dessutom lever kvar.

I rollerna Jill Ung, Susanna Helldén, Göran Parkrud och Ola Hedén. Regi Erik Ståhlberg. ”Sanning och konsekvens” spelas fram till 8 augusti. Jag lovar, kommer ni hit kommer ni också tillbaka.