Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vikten av ett dåligt samvete

Året börjar lika fint som vanligt med en ny ”deckare” från Botswana. ”Limpopopos akademi för privatdetektiver” heter Alexander McCall Smiths nya bok om den traditionellt byggda chefen för Damernas detektivbyrå i Gaborone.

Som vanligt är detta inte en deckare i egentlig mening utan en bok om ett annat sätt att vara, leva och förhålla sig till sina medmänniskor än i vår västerländska, uppkopplade och ständigt stressade värld. Men som samtidigt säger något viktigt till oss just därför.

Ett exempel:

I Botswana, hemvist för Damernas detektivbyrå, är det mycket brukligt att fråga människor man träffar om de har sovit gott. Svaret på den frågan är nästan alltid att de har sovit mycket gott, tack, även om så inte är fallet och de i själva verket hållits vakna av skällande hundar, myggornas surr eller viskningar från ett dåligt samvete. Myggorna kan naturligtvis åtgärdas med nät eller insektsspray, och hundar kan bli åthutade, men ett dåligt samvete är inte lika lätt att tysta. Om någon uppfann en spray som kunde råda bot på ett dåligt samvete, skulle den personen utan tvivel bli förmögen – men skulle kanske inte kunna sova lika gott som tidigare, vid tanke på konsekvenserna av sin uppfinning. Dåliga samveten har ju ett syfte: att få oss att känna ånger när vi har felat. Om det vore möjligt att tysta dem skulle alla våra mänskliga svagheter och försumligheter få breda ut sig ostört – och det, som Mma Ramotswe otvivelaktigt skulle säga, är inte bra.”

Så utvecklas en fundering över en vanlig hälsningsfras till något mycket mer existentiellt som följde med när jag själv reste runt i Botswana härom året.