Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En film som ger hopp

Vem hade kunnat tro att första filmen helt inspelad i Saudiarabien skulle ha en kvinnlig regissör? Bara det ger hopp för framtiden innan jag ens sett Haifaa Al Mansours charmiga debutfilm ”Den gröna cykeln”.

Det är en spelfilm, men samtidigt en vardagsdokumentär om flickors och kvinnors liv i Saudiarabien. Om Koranen som inte får ligga uppslagen ”för då kan djävulen spotta i den”. Om kvinnan som lagar middag, ställer den på en bricka utanför dörren där männen sitter, knackar, och sen gömmer sig i köket igen. Om flickan som drömmer om en egen cykel fast flickor inte cyklar i Saudiarabien för ”då kan de aldrig få barn”.

I Saudiarabien kan kvinnor inte heller jobba ute bland män. Regissören fick sitta i en skåpbild och dirigera sina skådespelare via walkie-talkie. Hon ville jobba med myndigheterna och inte söka konflikt utan i stället försöka tänja på gränserna. ”Man vill inte råka ut för en konfrontation som flyttar bak gränserna för vår frihet igen. Det blir faktiskt bättre för kvinnorna i Saudiarabien även om det går väldigt långsamt”, berättade regissören efter visningen.

Som förebild för den tioåriga huvudpersonen hade regissören sin egen brorsdotter. En envis och morsk ung dam som inte ser några gränser för vad hon kan göra i livet. ”Och det finns många som hon!

”Den gröna cykeln” är en rolig och inspirerande film om kvinnor i ett av världens mest konservativa länder. Filmen ger mig också en tjuvtitt in i ett vardagsliv fjärran från mitt eget, på samma sätt som Marjane Satrapis fina serieroman och film ”Persepolis” lät mig ana hur en flickas liv kunde te sig i Teheran.

För alla som inte fick biljetter till filmfestivalens utsålda visningar av ”Den gröna cykeln” – filmen går upp på bio 8 mars!

Och för alla som vill höra Haifaa Al Mansour berätta mer om filmen – sätt på ”Kino” i P1 i morgon, fredag, 18.15.