Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ingrid Norrman

Röhsska säljer sig billigt

Vilken trovärdighet har ett modemuseum som hyr ut utställningsplats åt ett jeansföretag i sina egna lokaler, lanserar det som en ”utställning” och sedan får jeans till sin egen personal som betalning? Det är precis vad som hänt på Röhsska museet, som chefen Ted Hesselbom lanserar som Sveriges modemuseum.
Det borde vara en museichefs största ansvar att förvalta det stora förtroende som svenska folket har för sina museer. För om medborgarna inte litar på det som visas på museerna, varför ska samhället då satsa pengar på verksamheten?
Nu meddelar Ted Hesselbom att han hyrt ut utställningsplats åt ett klädföretag på museet och som betalning fått både pengar och jeans som personalen kunde kvittera ut i företagets butiker på stan.
Vad är då skillnaden mellan vad som visas på Röhsska och det som kunde ställts ut i klädföretagets egna butiker, förutom att museet lånat ut sitt namn och sin renommé åt ett kommersiellt företag? För jeansutställningen som visade både foton och jeans ur höstens kollektion var inte ”annonsmärkt”. Den lanserades av museet som en egen utställning, med pressbilder på Röhsskas egen hemsida och utan en rad om det var en köpt utställningsplats.
Idén till fotoutställningen kom från klädföretagets reklambyrå.
Utställningen gav mycket pr. Fler tidningar skrev om den. Är det en fotoutställning i samband med lanseringen finns det plötsligt något intressant att skriva om. Det har gett ringar på vattnet”, sa reklambyråns ad Helena Svärd när tidningen Resumé utsåg lanseringen till Månadens kampanj.
Oavsett vad klädföretaget betalade för jippot är priset museet får betala i förlorat förtroendekapital väldigt högt. Röhsska har sålt sig billigt.