Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ingrid Norrman

Är det budgetens fel att de mår dåligt?

När en medarbetarundersökning avslöjar att Röhsskas personal inte mår bra tror chefen för kulturförvaltningen att det kan bero på museets budget. Är det inte mer logiskt att fundera över om det inte beror på dåligt ledarskap?

Fast egentligen ska man inte skylla Röhsskas problem på musei­chefen Ted Hesselbom. Han deklarerade tydligt när han började på museet för fem år sedan att han inte var en museiman och inte heller tänkte försöka vara det. Han anställdes för att väcka uppmärksamhet och få fler att hitta till museet och det har han bevisligen gjort.

Även när uppmärksamheten har berott på mindre smickrande omständigheter har Hesselbom varit nöjd. Det viktiga är att man pratar om museet, oavsett varför.

+ Som när han sålde egna prylar för 100 000 kronor till museet i sin sambos namn och själv attesterade fakturan.

+ När han ljög för sin chef om att hans skulder till krono­fogden var betalda.

+ När han marknadsförde ett gin vid museets vernissager som han själv och hans sambo var PR-agenter för.

+ När han ljög om att den Gaultier-klänning han varit nere i Paris och köpt för 300 000 kronor skulle finnas på plats till vernissagen av museets stora modeutställning.

+ När han skrek ”din djävla fitta” åt en kvinnlig med­arbetare på museet.

+ När han spred falska rasistrykten i museets modeställning och sedan hävdade att ”det som händer på internet är sant eftersom det finns där.”

Nu avslöjar en medarbetarundersökning att personalen på Röhsska mår uruselt. Sex av tio ser inte fram emot att gå till jobbet. Bara fyra procent har förtroende för hur museet och förvaltningen leds.

Detta borde bekymra chefen för kulturförvaltningen. Men återigen poängterar Björn Sandmark att han har fullt förtroende för Hesselbom. Och någon specifik plan för att komma tillrätta med problemen på Röhsska finns inte, enligt honom.

Förvaltningens personalchef Tatjana Marin Kartal meddelar dock att man kopplat in en extern psykolog- och organisationskonsult för att ”ta tag i frågorna”. Men redan för två år sedan när Hesselbom fick ett utbrott och skrek könsord åt en med­arbetare tog kulturförvaltningen fram ett åtgärdspaket för att komma till rätta med ledarskapsproblemen på museet. Det verkar inte ha hjälpt.

Ted Hesselbom är bevisligen ingen bra chef. Vill kulturförvaltningen ha kvar honom som dragplåster åt Röhsska borde de sätta in ytterligare en chef som får personalansvar och dessutom ser till att designmuseet återfår fokus på sitt grunduppdrag.

För tre år sedan sparkade Björn Sandmark från en dag till en annan Stadsmuseets chef sedan en förändringsprocess orsakat ”konflikter på olika nivåer”. Ändå hade museet producerat framgångsrika utställningar med höga besökssiffror. Gränserna för vad en museichef kan göra och ändå ha jobbet kvar verkar ha förskjutits rätt ordentligt sedan dess.