Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ingrid Norrman

Jag saknar dig, Ingrid

”Jag gångar så mycket jag kan, jag ska i vilket fall gå in i döden”, sa Ingrid Segerstedt Wiberg kaxigt när hon började få svårt att gå och inte ville hamna i rullstol.
Vi pratade mycket om döden, Ingrid och jag, hon som var yngre än de flesta trots att hon snart skulle fyllt 99. Nu blir det inget födelsedagskalas den 18 juni för flyktingkämpen, nazistmotståndaren och Sveriges första kvinnliga ledarskribent. För kvinnan som vägrade ta emot lönehöjning som riksdagsman för folkpartiet. Som röstade mot kärnvapen i strid med partilinjen. Som efter 40 år lämnade folkpartiet när man sa ja till att gå med i Nato. Som utsågs till århundradets liberala kvinna 1999. Som ett kvarts sekel efter pensionen gjorde comeback som skribent på GT:s kultursidor.
Så stolt jag var över den rekryteringen.
Och så roligt vi hade under åren när vi pratade om livet och döden och om att bli gammal. Som Ingrid sa:
– Somliga människor föds gamla. De följer reglerna och vågar aldrig ta några risker. Medan andra aldrig blir gamla hur länge de än lever.
De orden tar jag med mig, Ingrid!