Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Anders Nilsson

Inte utan Tony

Tyresö tog guldet som klubben med förre sportchefen Hasse Löfgren i spetsen jobbat både hårt och målmedvetet för. Och med den spelartrupp klubben förfogar över så var en titel faktiskt ett måste.

En minst sagt händelserik säsong avslutades på bästa tänkbara sätt för Tyresö. Laget vann seriefinalen mot Malmö och gick förbi med åtta minuter kvar av säsongen förbi Skånelaget i tabellen. Snacka om att köra på hela vägen in i kaklet.

Men skillnaden mellan succé och fiasko var som sagt bara åtta minuter bort. Hasse Löfgrens hårdsatsning med värvningar av Caroline Seger, Veronica Boquete, Lisa Dahlkvist och Marta var på väg att kapsejsa. Skitmatchen mot Djurgården, för det var verkligen inte en helt bra insats av topplaget, såg ut att förstöra allt – men Tyresö fick en andra chans och tog den.

Och vilket år det har varit för Stockholmsklubben. Först värvades en rad kvalitetsspelare, därefter valde sportchef Löfgren att hoppa av sina uppdrag (åtminstone officiellt) i klubben efter att ha blivit dömd för sexköp, och sen avgick tränaren Stefan Fredriksson (som aldrig fick spelargruppen med sig).

Att laget trots negativa händelser, allt medialt fokus och alla skriverier ändå lyckades bärga SM-guld och jag tillskriver jag förutom spelarna dels tränaren Tony Gustavsson och dels fystränaren Lars-Gunnar Skoog. Utan dessa två herrar så hade Tyresö slutat tvåa i tabellen.

Gustavsson kom in och spred ny energi i ett läge där spelartruppen verkligen behövde det, såg till att gruppen kom bättre ihop och fick stjärnorna att spela mer som ett lag. Skoog förberedde spelarna inför säsongen och såg under densamma till att den fysiska statusen var bra nog.

***

Örebro avslutade säsongen med att ta en minst lika viktig seger som Tyresö gjorde. Närkes fotbollsstolthet besegrade redan avsågade AIK och såg därmed till att man får damallsvensk status också nästa år.

Den statusen får däremot inte Djurgården, som visserligen gjorde allt i sin makt för att fixa nytt kontrakt i och med att man vann mötet med Piteå (4–3). Men vinsten var verkningslös och varken AIK eller Djurgården spelar i Damallsvenskan 2013.

***

Efter att ha misslyckats med målsättningen att slåss i toppen så ryckte Linköping upp sig och avslutade säsongen på ett så pass bra sätt att laget slutade på tredje plats i tabellen. Bra gjort, får jag lov att säga också till Linköping.

Frågan är vad som händer i klubben härnäst. Budgeten kommer att stramas åt rejält och jag tror inte alls att laget landar i toppen av tabellen nästa år.

Men vad som händer och sker i klubbarna återstår att se. Det enda som känns klart är att den allt sämre ekonomin i klubbarna kommer att påverka kvaliteten på lagen.