Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Anders Nilsson

Olika sätt att se på flytten

Efter fyra år i Göteborg valde Linnea Liljegärd i dag att lämna klubben för att prova lyckan i Ryssland. Stagnation och förhoppningar om att få en nystart är den officiella anledningen till klubbytet, men skälen är fler.

Linnea Liljegärd har i tre säsonger varit firad målskytt i ett Göteborg som långt in på hösten slagits i toppen av Damallsvenskan. Den här säsongen har det gått tyngre, både för henne själv och Göteborg.

Göteborgsforwarden som gjort tolv mål eller mer de senaste fyra säsongerna har haft svårt att hitta nät (tre mål) och ännu svårare att ta en ordinarie plats i laget. Motgångarna och bänkplatsen tror jag ligger till grund för att hon nu väljer att lämna Göteborg för spel i Rossiyanka.

Man kan se Liljegärds flytt på flera olika sätt. Ett är att hon byter miljö med, som det officiellt heter, förhoppningar om att få en nystart som gör att hennes karriär lyfter. Ett annat är att hon har testat spel på högsta nivå i Sverige och behöver en ny utmaning för att hitta ny energi. Men man kan också se klubbytet som den enkla vägen ut i en säsong som varit lite motig. Istället för att knyta näven i fickan och träna sig starkare, hårdare och bättre än tidigare så faller hon för pengarna i Ryssland.

Jag säger inte att Liljegärd viker ner sig eller att hon inte klarar av motgångar och jag säger inte heller att hon väljer något enklare och bättre för att flytta från Sverige till Ryssland är varken det ena eller det andra. Men precis som många andra spelare så tror jag att Göteborgsforwarden har kunnat nå högre och längre hemma i Sverige om tålamodet och viljan hade varit lite större.