Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Anders Nilsson

Är Sundhage verkligen svaret?

Thomas Dennerbys tid som förbundskapten är över och det är ingen hemlighet att väldigt många vill se Pia Sundhage i rollen som ny svensk förbundskapten. Men hur många vet egentligen vad Sundhage står för och vad hon skulle betyda för damlandslaget?

Att Dennerby har gjort sin sista landskamp som förbundskapten känns ganska uppenbart och förbundet har inte heller hymlat med att man har påbörjat processen med att hitta en efterträdare.

Högst upp på mångas önskelista (kanske också förbundets) som ny landslagsboss står Pia Sundhage. Att så många vill se Sundhage som ny förbundskapten beror naturligtvis på hennes framgångar med det amerikanska landslaget, men hur många känner egentligen till Sundhages fotbollsfilosofi och ledarskapsstil?

Väldigt få, törs jag påstå.

Så är hon verkligen den förbundskapten som damlandslaget behöver? Nej, jag tror inte det.

Som jag ser det är skulle Sundhage innebära ett steg bakåt för det svenska damlandslaget, inte framåt. Och Sverige måste ta kliv framåt för att inte tappa ännu mer mark till toppnationerna på den internationella damfotbollsscenen.

Jag vill verkligen inte ta något ifrån Pia Sundhage, men jag tror att många tränare hade kunnat skörda samma framgångar med USA:s landslag som hon har gjort. Med ett så pass ekonomiskt starkt fotbollsförbund i ryggen och med en uppsjö av högklassiga och ytterst proffsiga spelare att tillgå är förutsättningarna i det amerikanska landslaget nämligen närmast perfekta.

Att Sundhages status är enormt hög efter sin tid i USA är lätt att förstå. Hennes meritlista som landslagscoach är diger, men tittar man på hennes facit som klubblagstränare ser man snabbt att hon inte alls har rönt särskilt stora framgångar (knappt några alls om man ska vara helt korrekt).

För mig är Pia Sundhage vad Sven-Göran Eriksson var för herrlandslaget under många år. En önskedröm som antagligen mår bäst av att stanna kvar som just en dröm.
Jag skulle mycket hellre se Magnus Wikman, Andree Jeglertz, Tony Gustavsson eller Calle Barrling i rollen som ny svensk förbundskapten. De fyra känns väldigt mycket mer som ett steg i rätt riktning för damlandslaget än vad Sundhage gör.
Medan Sundhages syn på fotboll känns lite föråldrad, åtminstone för mig, så har de fyra kandidater jag räknat upp mer moderna och fräschare filosofier kring hur bra fotboll ska spelas. Fotbollstänk som jag tror skulle passa damlandslaget bättre än vad Sundhages väldigt offensiva synsätt skulle.