Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Anders Nilsson

Om att vara avskärmade

Fredag 13 april var definitivt ingen lyckans dag för svensk damfotboll. Först basunerades nyheten om en välkänd idrottsledares oetiska förehavanden ut och något senare kom uppgifterna om att en storbildsskärm kan tvinga bort damlandslaget från sin nationalarena.

Att begå fel är mänskligt, men graden av felsteg påverkar alltid hur mänskliga misstagen är. När man som idrottsledaren i en av landets just nu hetaste klubbar döms för sexköp har man inte bara tagit många kliv från det som kan anses klassas som ett mänskligt felsteg, utan också handlat helt förkastligt och omoraliskt. Inga omständigheter eller förklaringar kan tvätta bort det faktum att idrottsledaren agerat åt helvete fel och att han dessutom förstört för den klubb han under flera jobbat hårt för att bygga upp.

Det jag reagerar mest på av gårdagens skriverier och idrottsledarens egna uttalanden är att han inte är fullständigt ärlig. Att erkänna ett handlande som lett fram till en dom är en sak, men att sen inte rakryggat stå upp och lägga korten på borden angående sin inblandning i klubbens värvningar och arbete är svagt.

Jag förstår mycket väl att personen ifråga inte vill svärta ner den klubb han slitit så hårt för, men utan hans inblandning hade laget inte haft den slagstyrka man nu har. Och så sent som förra veckan kom det fram att han fortfarande jobbade hårt för klubben även om han inte längre har någon officiell post i föreningen.

Om man höjer blicken lite och tittar framåt så tror jag att det som kom fram igår kommer att påverka klubben – både på kortare och längre sikt. Risken finns att sponsorer vill hoppa och att samarbeten upphör på grund av att idrottsledarens handlande kastar en skugga över det rent sportsliga.

Oavsett hur man väljer att se på det som framkom i går ska man inte glömma vad personen har gjort för den klubb han har varit verksam i och vad det har betytt för svensk damfotboll. Det måste stå helt för sig själv.

Men faktum kvarstår att gårdagens nyhet varken var positiv för klubben eller för damfotbollen.

***

På ett helt annat plan, eller en helt annan fotbollsplan kanske man ska säga, var gårdagens andra negativa nyhet. TT kom med uppgifter om att damlandslaget kan tvingas att flytta sin landskamp mot Japan från nationalarenan Nya Gamla Ullevi på grund av att en storbildsskärm ska placeras på arenan för att visa herrlandslagets matcher i EM.

En skitsak, tycker vissa. Det är bara att spela någon annanstans, tycker andra. Men riktigt så enkelt är det inte. Lek med tanken att herrlandslagets tvingas flytta från Råsunda för att damlandslagets mästerskapsmatcher ska visas på en storbildsskärm på samma plats … Den dagen lär ligga flera mansåldrar fram i tiden.

Att damlandslaget erbjudits att spela på Rambergsvallen istället är nästan komiskt. Det går inte att jämföra Gamla Ullevi och Rambergsvallen över huvud taget. Arenorna och fotbollsplanerna spelar helt enkelt i olika divisioner. En adekvat jämförelse är att erbjuda herrlandslaget att spela på Stadshagen eller Skytteholm istället för på Råsunda. Olika divisioner alltså.

Nej, ska damlandslaget ha Gamla Ullevi som nationalarena så ska ska laget också prioriteras högre. Då ska damlandslagets match spelas på arenan, medan storbildsskärmen flyttas till Rambergsvallen.

***

Lördag 14 april ser ut att bli betydligt roligare. I eftermiddag sparkar nämligen Norr- och Söderettan igång. Fyra lag i norra serien och tolv i den södra startar upp kampen om en plats i Damallsenskan och/eller i den nya Damettan nästa säsong.

***

Kif Örebro åkte på en riktig käftsmäll i premiären mot Tyresö. I eftermiddag får man chans till upprättelse när Umeå gästar Behrn Arena.