Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
MUSIKBLOGGEN med Nunstedt och Björk

Strålande Pet Shop Boys

Pet Shop Boys är sig lika, igen.

Färska albumet en återgång

till duons elektroniska popera


ALBUM

Pet Shop Boys ”Electric”


Genre: pop
VEM Neil Tennant och Chris Lowe bildade Pet Shop Boys -81. De har sålt över 50 miljoner album.
VAD Tolfte studioalbumet ges ut den 17:e juli men streamas redan på itunes.

Pet Shop Boys är tillbaka, med ett vitalt dansalbum som blandar Springsteen med Kraftwerk.
Resultatet är strålande.

Förra skivan, ”Elysium”, hade sina poänger. Trots att den spelades in i Hollywood, med Kanye Wests producent vid mixerbordet. Pet Shop Boys var något på spåren, inte minst när Neil Tennant sjöng saker som ”I still quite like some of your early stuff/It’s bad in a good way if you know what I mean/The sound of those old machines” (Your early stuff”).
Nu är det precis till den platsen Pet Shop Boys återvänder. ”Electric” är förvisso inte lika retro som ”West end girls”, men det ekar åtskilligt av ”Introspective” och ”Behaviour” – duons tredje och fjärde album – i de nio spår som utgör britternas återkomst.
Producenten Stuart Price kan göras ansvarig för en hel del skräp (meritlistan rymmer bland annat sömnpiller med Seal, Keane och Take That) men på ”Electric” är det snarare det uppspelta syntblippandet från egna projekten (Les Rythmes Digitales, Zoot Woman) som lyser igenom.
”Axis” och ”Flourescent” sätter blinkande spotlights på dansgolvet, där Kraftwerk samsas med instrumental italo disco.
”Last to die” lär inte få samma genomslag som Pet Shop Boys största covers (”Go west”, ”Always on my mind”, ”Where the streets have no name”), men Bruce Springsteen-covern (hämtad från ”Magic”, 2007) understryker Tennants och Lowes talang att plocka isär rockmusik och bygga ihop det till något helt eget och annorlunda.
Duon lyckas dessutom briljera med att göra intellektuell schlagerhouse (”Love is a bourgeois construct”), koncentrerad EDM (”Vocal”) och filmisk londonpop à la deras tidiga stuff (”Thursday”).
De låter helt enkelt strålande, igen.