Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Medicinbloggen

Kan man vara sockerberoende?

Kan man vara sockerknarkare? Ja, många debattörer – och en del forskare – hävdar att man kan vara beroende av socker. Säkert ligger det en viss sanning i det – socker är hjärnans bränsle och hjärnan chefar som bekant över resten av kroppen. Jag känner få personer som blir så där galet sugna på en stor biff utan det är godishyllan som gäller – inte minst när livet känns motigt eller det ska firas. Särskilt kvinnor verkar ha en fäbless för sötsaker.
Men jag måste medge att jag är kluven inför hur begreppet beroende används i olika sammanhang. Det är så lättfärdigt – man är beroende av att köpa skor, av spikmattor, av nässpray eller cerat av ett visst märke.
I mitt tidigare liv jobbade jag på en missbruks/avgiftningsenhet. Jag kan lova att jag aldrig varit med att söva ned en tjockis som tänder av på choklad eller hallonbåtar.
Däremot har jag varit med om att grava alkoholister och andra missbrukare med svår abstinens, som sett spindlar krypa ut ur väggarna och måste ”sänkas” med lugnande medel dygnsvis. Det har varit enda sättet att hejda hotande – och dödligt farlig – dilerium tremens. Det är beroende på riktigt. Det finns grader i helvetet.