Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Utrotningshotade bönder

Jag tror inte alls att det är en långsiktig lösning att mjölkbönder/lantbrukare ska mer bidrag för att överleva. De måste återta sina egna organisationer, få möjlighet att bygga upp ett konkurrenskraftigt jordbruk utifrån svenska förhållanden och uppnå en maktposition. Nu tiger de och dör och politikernas enda förslag är tillfälliga bidrag.
Förskräckligt.

Här är några röster från många många lantbrukare som skrev till mig efter mina krönikor och artiklar i Expressen:

* Har själv sedan länge vägrat köpa Arla produkter, istället Wapnö
(Hallandsbaserat). Propagerar för detta vid umgänge, Det är verkligen
en stor säkerhetsrisk när vi inte kan producera eget.

Bästa hälsningar Ann D

* Hej Lotta! För en gångs skull levererar du en artikel som jag fullständigt håller med dig om! Jag har själv vuxit upp på en liten bondgård i Västergötland och kan både handmjölka och maskinmjölka. Men det var då det på början på 60-talet när min fosterfar hade 6 mjölkkor och några kvigor och kalvar. Mjölkböndernas situation är katastrofal och något måste göras men vad? Även om vår politiska hemvist skiljer sig miltals så uppskattar jag ditt inlägg till 100%.
Vänligen Krister.

* Jag vill tacka dig för din krönika i Expressen om mjölkbönderna! Har aldrig sett att någon på ett så avskalat sätt har beskrivit sanningen om svensk mjölkproduktion och om böndernas situation. Jag ryser och ögonen fylls med tårar. Händer inte ofta att jag reagerar på något jag läser på det viset.
Vi har haft mjölkkor i många år men de är borta nu.
Vänliga hälsningar
Gun-Maj

* När jag läste det du skrev om Sveriges låga livsmedelsproduktion tänkte jag på det min mamma berättade om tiden då det var krig.
Hennes föräldrar hade en liten gård vid en liten ort med järnvägsstation ca 10 mil norr om Göteborg.
Varje söndag kom det massor av folk med tåget från Göteborg som tog en promenad ut på landet och gårdarna och desperat försökte köpa/byta/få livsmedelsprodukter.
Mina morföräldrar hade gott hjärta och avvarade det de kunde.
Om ngt skulle hända säkerhetspolitiskt idag finns det minsann inga små-bönder som har ngt över att sälja till desperata stads-bor…

* Jag tycker du glömmer nämna vissa väsentliga fakta, även om jag i sak håller med dig.
– Kostnaden för att producera mjölk d.v.s. i första hand statens alla pålagor i form av skatter och avgifter. Det hade varit på sin plats att jämföra med andra länder – utan att veta tror jag att de är betydligt högre i Sverige.
– Arla skapades väl av bönderna en gång i tiden, och vem sålde ut Skånemejerier till fransmännen? Bönderna själva har väl till del skapat nuvarande situation….
– VEM är det som tjänar mest på mjölken? Det hade varit intressant att få se hur mycket alla inblandade – från bonde till handlare – tjänade på en liter mjölk eller 1 kg ost…
Någon är det ju som skär guld med täljkniv….
– Hur många småmejerier finns det och vad betalar dessa för mjölken?
– Varför går inte bönderna samman och bildar egna småmejerier?
Många frågetecken men de behöver nog rätas ut för konsumenterna för att skapa förståelse för mjölkböndernas situation – och helst innan det är för sent…
Jörgen

*Jag läste din krönika i dag. Det är ett angeläget ämne, pressen är mycket stor nu på mjölkbönder över hela världen, så också på Arlas ägare i Sverige.
Vad som ofta glöms bort är det ansvar Arla tar för den svenska mjölkproduktionen. Arla är en öppen förening med hämtningsplikt, dvs alla som vill kan gå med i Arla och vi hämtar alltid all mjölk hos alla medlemmar.
Arlabönderna står för ungefär 75 procent av den svenska mjölkproduktionen. Arla i Sverige har knappt 50 procents andel av mejerimarknaden. Det finns alltså ett överskott av mjölk som vi måste sälja någon annan stans, t ex i form av mjölkpulver på världsmarknaden, där priserna just nu är mycket låga på grund av bland annat en ökad produktion (EU har t ex tagit bort en reglering i form av mjölkkvoter) samtidigt som efterfrågan minskat kraftigt. Bl a på grund av Rysslands bojkott av mat från EU.
Alternativet till att hitta andra marknader utomlands hade ju varit att hälla ut överskottet, för att uttrycka sig drastiskt. Och vi kan och vill inte, som många av de andra mejeriföretagen, bara handplocka de mest lönsamma mjölkproducenterna.Det enda minimikravet är att man ska kunna leverera minst 100 kilo mjölk varannan dag, vilket ungefär motsvarar produktionen hos tre kor.
Arla är därmed mer exponerat för världsmarknaden än våra nationella konkurrenter här i Sverige. Nu är utvecklingen mycket dramatisk, vår ordförande Åke Hantoft, själv mjölkbonde, har beskrivit 2015 som det värsta året någonsin. Men så sent som 2013 och 2014 (på helåret) hjälpte världsmarknaden Arla att kunna leverera rekordhöga priser till ägarna.
Claes Henriksson
Presschef / Senior Communication Manager

*Välsignad är du Lotta! Du är en välsignelse!
Häftigt uttalande och kanske du tar det fromt eller kanske lite snett, vad vet jag. All kommunikation sker ju på mottagarens villkor.
Jag avser bara att säga att din artikel idag om lantbruket är rakt in i den tid den skall skrivas. Det du skriver är smärtsamt men korrekt!
Varför jag kan säga att du är en välsignelse, är enkelt, jag tror ju nämligen på Gud och där han är så är välsignelsen.
Jag jobbar tillsammans med flera kristna lantbrukare med något som i Sverige heter Kristna Bönder, en över 30 årig organisation, som har till uppdrag att lyfta fram dessa frågor och ta ansvar för landet. Inte landet som landet utan Sverige.
Inte lyckas vi så speciellt väl, om man skall räkna antalet medlemmar eller om någon hört om oss. Mycket sker i det ”fördolda”. Nej då får en artikel som din mer genomslagskraft än vad mycket som vi försökt få till.
Under det här året har vi arrangerat böneträffar några gånger och på specifika ställen, för att bedja för just det du skriver om.
Inte vet svensken om att maten i storstan är slut på 3 dagar, att det saknas i landet efter de fem som du skriver om. Inte heller att vårt drivmedelslager bara räcker en månad.
Vi är ett utomordentligt rikt men ändock fattigt land. På sextiotalet hade politikerna klart för sig att vi skulle ha ett eget lager i 3 år. Härav kom bönderna att leva i en skyddad sektor. Så också konsumenten.
Idag blir det anarki om gränserna stängs (tror jag). Svensken svälter snart ihjäl. De som kan slakta ett djur ute på betet eller något av dina får, ja det är våra nysvenskar, som både känner till svält och konsten att bereda sig mat från grunden.
Jag hoppas att din artikel vänder helt upp och ner på konsumenter och beslutsfattare. Att det blir en självklarhet att låta några, bruka och förvalta ett lands gemensamma tillgång: jorden.
Att vända ryggen åt en resurs som jord och djur, för att importera, saknar egentligen ord, men dårskap är ganska passande.
Vår, Sveriges, syn på vad en tillgång i jord verkligen är, en resurs måste lyftas upp, så vi kan förstå att bruka landet.
Då först kan det gå väl för landet.
Lotta, jag är verkligen glad för det du skrivit och med den insikt som du har. Strongt!
Ge dig inte förrän du vänt upp och ner på tiltorna i landet.
Per Anders Andersson

* LOTTA GRÖNING!!!
Jag måste få tacka för en skickligt formulerad krönika om hur Sveriges bönder drabbas av den politik som nedvärderar den viktigaste nationella försäkring vi borde ha, nämligen självförsörjning när det gäller livsmedel.
En bonde skrev till Dig och tackade idag. Han heter Per-Anders Andersson och han uppmärksammade mig om Din krönika.
Samtidigt skänkte han 140 kilo nötkött till ett initiativ då vi samlar 300-400 flyktingar och nysvenskar bland arabisktalande och somalier i Flen i början av augusti. Den här bonden har ett gott hjärta och en brinnande iver att försvara Sveriges bönder, men inte som självgod svensk, utan som mannen med en stor famn för alla som behöver välkomnas när de flyr till vårt land.
Med stark känsla av stor tacksamhet till Din krönika!
Stanley Sjöberg
(gammal frikyrkpastor – fortfarande aktiv)