Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lotta Gröning

Vardagsrasism

Vad är rasism? Det är en ideologi som grundas på uppfattningen att människosläktet är indelat i ett antal distinkta raser utifrån yttre kännetecken. Kännetecknen är att det finns nedärvda anlag såsom intellektuella och moraliska som ger ett visst beteendemönster, samt att detta gäller alla medlemmar i rasen. Det råder ingen tvekan om att Adolf Hitlers förintelse av judarna var grundad på rasism.
I dagens Sverige har vi allt oftare börjat svänga oss med ordet rasism och många anklagas också av att vara rasister. Det sägs allt oftare att vardagsrasismen ökar och som ett exempel på det tas till exempel att Neos chefredaktör som för övrigt själv är judinna har räknat antalet Malmöbarn med namnet Mohammed. Är det rasistiskt då måste vi också anmäla de som räknar hur många barn i Sverige som heter Erik och Maria.
Även Sverigedemokraterna stämplas som rasister. Det är fel att hävda att partiet är rasistiskt, främlingsfientligt är bättre ord för deras politiks som i mångt och mycket bygger på fördomar om invandrare.
Vardagsrasister kallar också Mikael Feldtbaum som chefredaktör för Arena alla som säger att vi måste ”prata om invandrarproblemet”. Han är inte ensam. Jag tänker på alla de som med glädje jagar och trycker ner vad de kallar för ”vardagsrasister”. Om glassen har fel namn, om tårtan har fel färg, om någon är orolig över invandringen, eller om en politiker pekar på ett problem som till exempel Nyamko Saboni gjorde när det gäller hedersproblematiken. Vips är rasistjagarna där och klipper till. Vi sopar gärna hedersvåldet under mattan och tycker synd om förtryckare bara för att de hamnat i ett annat land. Dessutom påpekar vi gärna att våld mot kvinnor också finns bland svenskar. Även kvinnor, flyktingar, som är märkta av hedersvåld och som också i sina arbetat mot hedersvåld anklagas för att vara rasister.
Jag hävdar att rasismen inte är särskilt utbredd i Sverige, men den finns givetvis. Men att det skulle finnas någon allmän vardagsrasism i Sverige håller jag inte med. Men risken finns att de krafter som varje pris vill göra folk till rasister lyckas.
Det är nästan tabu att prata invandring i Sverige, trots att integrationen till stora delar har misslyckats. Utlandsfödda bor i segregerade områden där svenskar inte vill bo, många är trångbodda och lever i fattigdom. De har svårt att få arbete för att många arbetsgivare har stora fördomar gentemot dem. Politiker upprepar som ett mantra att det gäller att invandrarna får arbete och utveckling. Samtidigt är trösklarna höga för dem att komma ut på arbetsmarknaden. Det är många regler de ska uppfylla för att komma ut i arbetslivet. Det finns givetvis kommuner som är föregångare, Fagersta till exempel som har en bra strategi för somalier.
Men problemet är den politiska tystnaden och i de läger där fördomar och främlingsfientlighet frodas blir det invandrarna som får skulden för den situation de befinner sig i. Politiken tar inget ansvar. Så dessa rasistjagare som utnämner allt från Astrid Lindgren och Pippi Långström som rasister. Sången ”Se svarta Rudolf han dansar” kan vi inte sjunga mer och Tintin skapar enorma problem. Det blir ett löjets skimmer! Tyvärr de som så gärna vill att Sverige ska vara rasistiskt bidrar till att hetsa folkgrupper mot varandra.