Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lotta Gröning

SSU polisnmäls

SSU i Norrbotten och i klubben i Piteå har under flera år sysslat med bidragsfusk. Mellan åren 2004 och 2010 har ungdomsförbundet SSU fått 1,2 miljoner i felaktiga bidrag. Bidrag som de till största delen lurat till sig genom påhittade aktiviteter. Enligt granskningen är det genomtänkta bedrägerier som pågått. För att monska skadan har SSU polisanmält sig själv och lovar att omgående betala tillbaka pengarna.
Det är inte första gången som SSU och andra ungdomsförbund anklagas för fusk. Frustrationen inom de politiska ungdomsförbunden är säkert stor eftersom alla gått från många medlemmar till en sektliknande verksamhet.
Men SSUs agerande i Piteå väcker många frågor. De tillhör ett parti som tycker ärlighet är en självklarhet, liksom att alla människor ska göra rätt för sig och inte sko sig på andra. De tillhör dessutom Sveriges rikaste socialdemokratiska partidistrikt. Socialdemokratins makt i Norrbotten har varit i det närmaste total. På Anders Sundströms tid styrdes distriktet med järnhand. De förtroendevalda var noga utvalda, folk som tyckte fel och inte kunde inrätta sig i den socialdemokratiska lojalitetskoden åkte ut. Partidistriket drog sig inte för att plocka stora vinster från NSD för att få folk att rösta ja till EU och Euron. Jag var ansvarig för ledarsidan på NSD då och bedömde Norrbotten som Sveriges mest stalinistiska partidistrikt.
Det var givetvis inte så att politikerna ville norrbottningarna något illa. Det var bara det att efter decennier av centralistiskt styre hade de förlorat kontakten med fotfolket. De var dessutom övertygade om att de själva visste vad som var bäst för alla och att de som politiker måste ta ansvaret. När de gjorde det var demokratin fulländad, när folk protesterade såg de sig själva som kompetenta företrädare som kunde fatta obehagliga beslut.
SSU:arna i Piteå har säkert föräldrar och farföräldrar som är fostrade i den andan som utgick ifrån att de socialdemokratiska ledarna visste bäst. Samt att deras agerande stod för rättvisa, demokrati och solidaritet.
Jag undrar om inte SSU i Piteå såg sitt bidragsfusk ur det perspektivet. Visst måste ansvariga ha förstått att de lurade till sig pengar, men kanske tyckte de ändå syftet var gott. Övertygelsen är att de trots allt stod för rättvisa och demokrati i länet.
Jag har också funderat över varför kommunen och landstinget inte reagerat tidigare. Summan de ska återbetala är 1,2 miljoner den är gigantisk. Vilken annan liten förening kan få så mycket skattepengar? Ansvariga inom kommun och landsting måste ha betalat ut pengarna med samma uppfattning – att de gick till demokrati och rättvisa. Det politiska ansvaret måste också granskas och framför allt det faktum att politiken strör pengar över sina egna organisationer. Kan detta ens kallas demokrati?
Det är trots allt så att politiker som betalar ut pengarna, politiker som tar emot dem och revisorer som granskar makten tillhör samma rörelse.
När de gäller reaktionerna om fusket, så fördöms det givetvis. Men det finns ingen som tar ansvar, alla skyller på sina företrädare, trots att vissa av dessa företrädare fortfarande finns kvar på höga poster. Någon egentlig ånger eller skuldkänsla tycks inte finnas.