Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lotta Gröning

Barnets bästa?

Ofta kommer nyheten i media om ett familjedrama. Någon eller några har blivit ihjälslagna. Ibland handlar det om barn som sjuåringen i Umeå nyligen. Ofta får jag också brev från föräldrar som slåss om vårdnaden om sitt barn. Maktlöshet, frustration och oändligt många anklagelser. I media gör vi sällan något på vårdnadstvister. Det är för invecklat och känslomässigt.

Men det slår mig är att det nästan alltid är föräldrarnas maktkamp som hamnar i centrum.  Var är barnets bästa brukar jag allt som ofta fundera över. Är det mamman eller pappan som har rätt? Det kanske rent av är så att barnet skulle må bäst någon annanstans borta från sim familj? Om man hamnar i maktstrider handlar det sällan om barnets bästa tror jag. Om man vill barnets bästa så lägger man avskyn och stridigheten åt sidan och anpassar sig just efter barnets bästa. Javisst det gör ont, man känner sig orättvist behandlad, förnärmad men barnet har det ju i alla fall bra om föräldrarna samarbetar och sköter sin relation.