Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Självgoda och inskränkta?

Jag har funderat över om vi är inskränkta i Sverige? Och självgoda?
Jag kom att tänka på det i och med ilskan över Anna Anka. Det var väl inget att bli arg över. En svenskfödd hemmafru i Hollywood som tycker att kvinnor ska passa på sina män. Jag håller inte alls med henne, men respekterar ändå hennes åsikt. Ser inte henne som någon fara för jämställdheten i Sverige och blir inte ens arg. Andra däremot blir störtförbannade. De skäller och hatar och jämför henne med talibanernas kvinnosyn. Vissa genusforskare skällde ut regeringen av bara farten när hon vräkte ut sin ilska om fru Anka.
Jag bara suckade.
Sedan tycker vi att vi är så bra. Vi har en sådan fantastisk jämställdhet trots att den egentligen fungerar ganska illa. Vi är bara duktiga om vi är inlåsta i systemen och delar föräldraledigheten men pappan. Vi vill ha varannan damernas mest som utfyllnad och ett alibi mot dåligt samvete. Damerna får ju inget inflytande gud bevars, de sitter mest där och är varannan. Det beror ju på att det är herrar och herrars kontaktnät som fortfarande har makten.
Kanske ska vi vara lyckliga nu när Birgitta har laglig rätt att kalla sig för Bengt. Och Bengt får döpa om sig till Madelene.
Kors vad vi är jämställda.