Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Östeuropeisk fotboll

Judge Not

Det var i den 78:e minuten det hände. Sjachtar Donetsks mittback Jaroslav Rakitskyj hamnade på efterkälken i en löpduell med Tjornomorets anfallare Leonardo. Den senare stormade in i offensivt straffomåde, slog bollen ett par meter framför sig och tog sats för att hinna ikapp den och göra mål. Då kastade sig Rakitskyj fram längs med gräset och krokade i brassen, som störtade till marken. Sett från tv-soffan var straffen för Tjornomorets hur solklar som helst – men matchens huvuddomare Jurij Mozjarovskyj signalerade för inspark för Sjachtar.

När Leonardo gick omkull var helgens ligamatch i Donetsk avgjord sedan länge. Sjachtar hade redan ryckt åt sig en betryggande 3-0-ledning, och den förtvivlade Leonardos vilda protester dränktes i det där avslagna sorlet som alltid utgör ljudkuliss på Donbass Arena efter att hemmalaget pliktskyldigt punkterat tillställningen i ett tidigt skede.

Men istället för att visa Andrij Pjatov, Sjachtarmålvakten, sparka igång spelet igen efter den tilltrasslade situationen valde tv-producenten i Donetsk att zooma in vip-läktaren på Donbass Arena. Normalt sett har man alltid en kamera på Sjachtars ägare Rinat Achmetov, men nu vred man den lite åt sidan – och vips hamnade Ukrainas domarbas Pierluigi Collina i blickfånget. Medan matchen fortskred och Sjachtar byggde upp för ännu ett anfall kunde tv-tittarna se hur italienaren med pannan lagd i djupa veck skrev i ett anteckningsblock så att pennan glödde. Att han efter Rakitskyjs vådatackling i eget straffområde kritade ner ”RIGORE!”, straff, med sina största bokstäver i det där blocket är ingen högoddsare.

Om domarlegendaren Collinas gärningar i Ukraina har Östeuropabloggen berättat tidigare. 52-åringen tog sommaren 2010 på sig det hedervärda uppdraget att göra domarkåren i landet mer professionell och mindre benägen att gå storklubbarnas ärenden på planen. Efter snart två år med Collina vid rodret kan man konstatera att hans arbete med att ge en bespottad yrkesgrupp återupprättelse bara har börjat.

Allt sedan det vilda 00-talet, när Sjachtar Donetsk pumpades upp med Rinat Achmetovs gruvmiljarder och på allvar kunde börja utmana Dynamo Kiev om ligaguldet, har utgångspunkten för domarkritiken i Ukraina varit att storlagen skyddas med hjälp av domslut som stjälper motståndarna. Ukrainska fotbollskännare har under flera års tid noterat att storlagen Dynamo, Sjachtar och numera även Metalist ofta får mer eller mindre uppenbara fördelar i sina matcher mot övriga lag i ligan.

Detta blir särskilt tydligt när någon av de tre storklubbarna hamnar i underläge, eller om det med väldigt många minuter spelade av matchen fortfarande inte går att skönja ett slutresultat som passar kampens förhandsfavorit.Tuffa utvisningar på en motståndarspelare, felaktiga avblåsningar för offside eller, som i fallet Leonardo, uteblivna straffsparkar har de senaste säsongerna visat sig vara tillräckligt hjälpande knuffar framåt från domarnas sida för att få till de förväntade slutsiffrorna.

Men det är inte bara när de tre stora drakarna är i farten som det muttras i leden. Även när gängen som ligger strax nedanför tabelltoppen gör upp med varandra kokar blodet, och sett till de senaste omgångarnas reaktioner tycks nödvändiga förbättringar på domarsidan vara av det akuta slaget. Förra helgen blev AIK-bekantingen Derek Boateng så ilsken på domaren Dmytro Zjukovs insatser att han i ren frustration golvade tre motståndarspelare i Dnipros match mot Vorskla Poltava, och efter slutsignalen passade hans tränare Juande Ramos på att dela ut en rejäl känga åt Collinas kader. Domaråthutningarna från spelare och ledares sida i den ukrainska toppfotbollen har blivit reflexmässiga, och på lång sikt kan deras negativa inställning till lagens långa arm naturligtvis bli problematisk.

 

Pierluigi Collina kommer förhoppningvis att ta Jurij Mozjarovskyj i örat både en och två gånger för att han blundade för Rakitskyjs kapning av Leonardo i Donetsk. Även om misstaget inte var matchavgörande i det här fallet sände det signaler genom ett Ukraina som med bara månader kvar till EM på hemmaplan känner fotbollsfebern stiga inom sig. Ett rättsskipande med mer bollkänsla och mindre partiskhet, i kombination med en välvilligare attityd från övriga aktörers sida i den ukrainska fotbollscirkusen, är ett måste om landets fotbollsliga även i fortsättningen vill göra anspråk på att vara en av Europas främsta.