Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vad hände sen… Joachim Lantz?

En säsong i Mjällby, en halv i Öster men framförallt ett halvt vuxenliv i Kalmar.
Joachim Lantz – eller ”Jesus”, som han kallats sedan 3-2-målet mot Sylvia som räddade kvar KFF i superettan säsongen 2000 – valde att trappa ner genom att börja spela i division tre med IFK Berga 2013.
Laget kvalade sig upp till division två, men i år får vi förmodligen inte se den reslige mittbacken på planen.
– Jag hade ett erbjudande om att få fortsätta i Öster även 2013 men kände att det inte fanns tid till det. Vi fick vårt fjärde barn i januari och jag pendlade med tåg mellan Kalmar och Växjö. Det fick räcka.
– Och nu gick vi upp med IFK Berga. Ska man spela i division två så funkar det inte att träna bara två pass i veckan.
Vad gör du nu?
– Jag fick ett erbjudande om att vara andratränare för laget och hoppade på. Vi har dealen att jag inte behöver vara med på varje träning och det funkar bra.
Du kan inte släppa fotbollen helt?
– Jag trodde inte att det skulle vara så svårt. När jag var 30 tänkte jag att det skulle bli skönt att lägga av, att vara ledig på helgerna, ha normal sommarsemester som alla andra och att slippa planera livet efter matcher och träningsläger. Jag trodde verkligen inte att jag skulle ha svårt för att släppa det, men tydligen så har jag ju haft det.
Vad är det som är så svårt att släppa?
– Gemenskapen. Och tävlingsmomentet. Det är svårt att få det där tävlingsmomentet i vardagen. Har du tävlat på hög nivå i många år så blir man nästan beroende av den där gnistan som tänds vi varje match. Under hela karriären har jag haft ett konsultjobb vid sidan om, inom miljöområdet. Nu jobbar jag vidare med det och har gått upp i tid, men det är ju inte samma sak som med fotbollen.
Framtidsplaner?
– Tanken är att jag ska försöka gå lite tränarutbildningar i år. Man kan ju få en gräddfil när man har spelat så många elitmatcher som jag har gjort. Sen får vi se. Just nu håller jag på att testa tränarrollen och än så länge tycker jag att den är riktigt rolig.
Ser du en framtida tränarkarriär?
– Ska man satsa på det fullt ut och bli elittränare så är det ett väldigt speciellt liv. Det är som att vara spelare men kanske ännu osäkrare. Du kan få sparken när som helst och måste vara beredd att flytta för att få nytt jobb. Jag vet inte om jag är så sugen på det. Den nivå vi är på nu funkar rätt bra. Att jobba med unga killar som brinner för det är riktigt roligt. Att försöka hjälpa dem bli bättre och sen se dem gå vidare upp genom seriesystemet hade varit häftigt.
Snörar du på dig fotbollsskorna om det blir skadebekymmer under säsongen?
– Jag har sagt att jag kan stå till förfogande. Just nu är jag ruskigt otränad men jag ska försöka komma i gång. Skulle det bli kris, om det går dåligt i serien eller om vi får knäskador på två mittbackar så kan jag möjligtvis hoppa in. Det är inte helt uteslutet.
Hur mycket följer du KFF?
– Jag brukar se en hel del matcher, läser mycket av det som skrivs och känner fortfarande en del av killarna i laget. Jag har hyfsad koll.
Hur går det i år?
– Jag tippar dem på femte plats. Det är en ny tränare, ett ganska ungt lag och ett nytt spelsystem. Nanne-eran är över och jag tror att Hasse Eklund kan behöva ett år innan han kan hota toppen på riktigt. Får de behålla laget tror jag att det kan bli riktigt bra till nästa år. En toppstrid då skulle jag kunna tro på.

Tidigare inlägg i ”Vad hände sen…?”-serien:

Abiola Dauda.
Michael Görlitz.
Peter Gitselov.
Kevin Amuneke.
Adam Berner.
Tobias Grahn.
Nikola Djurdjic.

/ Johan Wall
johan.wall@kvp.se
Twitter: @Johan_Wall