Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Larsson & Wall

Petning eller verklighetsanpassning?

Per Ågrens sportsliga inflytande minskar och Rikard Norlings ökar.
På något annat sätt är det omöjligt att tyda Malmö FF:s nya organisationsplan och inte ens klubbens ledning förnekar att så är fallet.
Frågan är vad det betyder för framtiden – för faktum är att förändringen på pappret är en anpassning till hur verkligheten blivit det senaste året.

För exakt ett år sedan rasade ”meningsskiljaktigheten” mellan Malmö FF:s huvudtränare Rikard Norling och sportchefen Per Ågren.
Uppmärksamheten blev så stor att klubben efter flera veckors grunnande där man var små detaljer från att anställa Jonas Thern som huvudtränare – vilket Thern själv bekräftat –  kallade till en presskonferens där man förklarade att så väl Ågren som Norling skulle jobba vidare.
Och det har man gjort på ett förträffligt och imponerande vis.
Malmö FF värvade inför i år Magnus Eriksson, Erik Johansson och Emil Forsberg som alla gjorde stort avtryck under 2013.
Talangvärvningarna Benjamin Fadi och Petter Thelin har ännu inte gjort något avtryck men tillsammans med försäljningen av Tokelo Rantie till Bournemouth för 36 miljoner kronor och SM-guldet så har allt det sportsliga arbetet i Malmö FF hållit högsta klass, så väl på som utanför planen.
Rikard Norling byggde ett guldlag.
Per Ågren sålde för en fantasisumma.
Båda var det på olika vis delaktiga i de lyckade värvningarna.
Att Malmö FF efter ett sådant år väljer att förändra sin organisationsplan så att huvudtränarens närmsta chef inte längre är sportchef utan vd (fortfarande Per Nilsson) medan sportchefen tar ett steg åt sidan och placeras ovanför talang och utveckling kan tyckas väldigt märkligt.
Speciellt med tanke på att personerna som gjort utvärderingen som ligger till grund för förändringarna är styrelsemedlemmarna Erling Pålsson och Claes Malmberg som det senaste året varit en del av den ledning vars tro på Rikard Norling verkligen gått upp och ned.
Men faktum är att signalen den faktiska ändringen av organisationsplanen sänder ut är starkare än vad som nu händer i praktiken.
För redan med start under den period i vintras då Per Ågren var ledig så arbetade Rikard Norling, Daniel Andersson och resten av den sportsliga staben direkt under Per Nilsson med spelarrekryteringar utan att sportchefen var direkt delaktig.
Och även sedan Ågren kom tillbaka så fortsatte det förfarandet, från och till.
Därför är organisationsförändringen ett anpassade till hur man jobbat det senaste året.
Sedan kan man ju alltid diskutera hur vägen dit har sett ut, om det är så man vill att en klubb ska utvecklas, förändras och förbättras
Dock är det otvivelaktigt så att styrelsen är medveten om vad man gör när man sätter den här organisationen på pränt och presenterar den för alla inblandade.
Jag tror inte det kommer att bli sämre för Malmö FF med den här organisationsplanen.
Jag vet inte om det kommer att bli bättre heller.
På kort sikt kommer skillnaden att bli marginell.
På lång sikt är det dock desto mer oroande.
För historien visar att det inte är huvudtränare som står för kontinuitet i en klubb.
Huvudtränare kommer och går efter resultat.
Samma historia visar att sportchefsrollen i långt större utsträckning är den som är viktig att bygga långsiktigt.
Det har Malmö FF nu förändrat.
Framtiden kommer att utvisa om det är ett lyckodrag eller ett misstag.

/ Mattias Larsson