Plura på Scala. Alltså: så fantastiskt bra! En flera timmar lång, poetisk, gripande och rolig föreställning. Stora, existentiella frågor och burlesk humor. Livet och döden. Ironi och självironi. Och ett nytt ungt band, tajt, svängigt, proffsigt och en aning nedtonade arrangemang (jämfört med Eldkvarn), vilket gjorde att Pluras mångbottnade, klarsynta, ibland sentimentala poesi framträdde klarare. Jag har säkert sett Eldkvarn 20-25 gånger genom åren (första gången i Skellefteå för …
Hoppsan!
Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?
Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.