Lars Lindström

SKATTUNGBYN: LINA, 32, söker enklare livsstil i ett hus på hjul

SKATTUNGBYN. Inget verkar stå stilla i Skattungbyn.

Inte ens husen, eftersom flera av dem har hjul.

Jägmästaren Lina Bergquist, 32, bor i en gammal arbetarbarrack som hon själv har byggt om. Hon säger:

– Det här är som ett litet torp, men bara det faktum att det står på hjul gör det annorlunda både för mig och för den som betraktar det utifrån.

Färden går genom Orsa finnmark, mot Skattungbyn. Under början av 1600-talet var det stor finsk invandring till dessa trakter, därav de många finska ortsnamnen: Hukkamäki, Pilka­lampinoppi och Paljakka. Då stannar man till och äter en utmärkt älgfärsbiff i Noppikoski, på ett värdshus som egentligen är stängt men öppnar för att det kom några.

Skattungbyn är en ovanligt livlig by med anor från 1500-talet, ungefär 350 invånare och omkring 20 olika nationaliteter. Den ligger högt i kanten av Siljansringen, Europas största nedslagskrater, skapad av en meteorit för flera hundra miljoner år sedan. Utsikten över Orsa finnmarks skogar är fulländad.

Hit åkte Eva Janstad hösten 1988 för att gå en kurs i ekologisk odling och hållbar livsföring, och blev kvar. Hon har några höns, en tupp och katten Goliat. I många år har hon arbetat som teaterproducent från sitt torp i Skattungbyn och hon säger att det är en spännande bygd, öppen för idéer, hög toleransnivå.

– Här finns en tradition att ska det hända får man göra det själv eller tillsammans. Det har aldrig funnits några godsägare. Här har man aldrig varit ägd.

Skattungbyn är fylld av keramiker, fiolspelare, jazzsaxofonister och andra musiker och konstnärer. När den kommunala skolan blev nedlagd startade byn en egen. När butiken skulle läggas ned tog byn över. Här finns också en ekologisk butik och en gratisaffär. Mer om det längre fram.

Nu hälsar vi på i vagnen som 32-åriga jägmästaren Lina Bergquist har byggt om till ett minitorp med kamin och spröjsade fönster, pärlspont på väggarna och trasmattor på golvet. Vid sidan att sitt naturvårdsarbete i skogen går hon just nu kursen, samma kurs som Eva Janstad gick på 1980-talet, och som i viss mån har räddat byn och gett den nytt liv.

Lina Bergquist sitter i sin säng med grönt överkast i vagnen i Skattungbyn och berättar hur det kommer sig att hon bor i ett hus med hjul. Allt började med att hon under studierna till jägmästare bodde i en annan persons vagn och tyckte om det. Så hon köpte en egen, renoverade den, köpte en till, och nu sitter hon här.

Lina Bergquist är inte ensam om att bo i vagn i Skattungbyn. Det finns omkring tio vagnar på olika ställen. Om ett par veckor ska hon flytta sin bostad till en annan plats i byn.

– Det är en fantastisk möjlighet att man kan flytta sitt hem. Allting blir med. Du kan egentligen bo var som helst. Skaffa en tomt eller låna en tomt. Så är det härligt att det följer en ganska enkel livsstil med den sortens boende.

– Skattungbyn har blivit ett ganska speciellt ställe, en liten by med väldigt mycket gemenskap, väldigt många gemensamma projekt. Det har flyttat hit fler och fler som har en önskan om en mer hållbar samhällsutveckling, och människorna gör saker tillsammans och förstår värdet i det.

Jag frågar Lina Bergquist vad hon skulle vilja förändra med Sverige. Hon svarar:

– Sverige skulle behöva mer mod. Det finns så många duktiga, kloka, starka människor, och det vore så fint om det kunde träda fram nya förebilder, nya politiker, nya inflytelserika personer som är modiga nog att följa det som man förstår är det viktiga här i världen.

I den ekologiska butiken längre ned i byn är det fullt med folk, som trängs framför en klassisk handelsbodsdisk. Många kunder har skägg. Vissa bär dreadlocks. De flesta är unga. I ladan på andra sidan gatan finns byns gratisbutik. Här kan alla lämna in det de inte längre har användning för. Alla kan också plocka med sig saker de behöver. Det är som en stor loppis utan prislappar. Kläder, husgeråd, möbler.

Tom Karlander, 27, står i entrén till ladan och säger:

– Alla kommuner borde ha en gratisaffär. Det borde vara en självklarhet. Att det här är unikt känns väldigt konstigt.

Husbilen Akka tar mig sedan upp nästan till Nils Holgerssons höjder och jag ser än en gång ut över det fascinerande landskapet. Jag tänker på hur det såg ut när meteoriten slog ned här för flera hundra miljoner år sedan, och hur det kommer att se ut i framtiden. Det är svårt att inte vara pessimist. Husbilen Akka slukar för övrigt diesel som om klimatförändringar inte existerar.


 • Under en månad reser Expressens krönikör Lars Lindström i husbil genom det inre av Sverige – från Lappland till Skåne – och berättar om människor han möter och miljöer han färdas genom.