Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Volvoraggarnas vilda lek i Norrtälje

Foto: MARTIN VON KROGH
 

Erik, 21: ”Man får som en

adrenalinkick när man sladdar”

 

NORRTÄLJE. Den gamla Volvon som vi sitter i sladdar i hög fart fram och tillbaka i snöyran på ett öde industriområde utanför Norrtälje. 21-åringen vid ratten verkar ha total kontroll. Han frågar om det känns läskigt.

Tvärtom. Det är roligt!

Men den vilda leken bakom ratten har en allvarlig baksida. Över hela Sverige rapporteras om irritationen över sladdandet och buskörningen – och om olyckorna med unga förare som tappat respekten för farorna.

Termometern visar på minus elva. Klockan är halv nio en tisdag kväll. Vid bensinmacken nära infarten till Norrtälje står ett par bilar parkerade intill varandra. I en gammal Volvo 142 sitter en 21-åring, som vi kan kalla Erik. Han är en auktoritet när det gäller sladdkörning.

– Förr var jag alltid ute och sladdade. Jag fick körkort i första ring. Då var man ute och körde varje rast. Jag var ute hela tiden och snurrade. Vi åkte överallt. På småvägar, i hamnen… både vinter och sommar, men det är roligare att åka på vintern. Det är färre grejer som går sönder på bilarna då. Nu har jag fått jobb. Jag kan inte åka runt och svina på stan, för då förlorar jag körkortet, och här måste man ha bil.

Vi åker ut till ett industriområde som är tomt på folk. Erik berättar att många fixar sina bilar genom att ”diffa bakaxeln”, som det kallas, så att bakhjulen snurrar lika fort:

– Då släpper det bättre, den överstyr lättare, helt enkelt. Volvo 940, det är en bra sladdbil, original. Jag har ägt några stycken i mina dagar. De gamla hederliga familjebilarna… Det är så kul, jag snackade om det med en polare häromdan: det alla håller på med, det är att de sladdar runt med den här familjebilen.

Erik är noga med att påpeka att hans bil är helt laglig. Han har själv renoverat den, strippat ned den, och gjort den lättare genom att bland annat plocka ut baksätet och annan onödig inredning.

– Det är bara lacken som inte lirar riktigt, säger han och skrattar.

Erik demonstrerar hur sladdandet går till, och manövrerar skickligt bilen mellan snödrivorna. Ibland med en hand, när en kompis råkar ringa i mobilen. Han poängterar att han inte sladdar där det finns folk.

– Jag tycker själv det är ganska idiotiskt att åka runt och sladda nere på stan. Det finns så mycket småvägar överallt. Man kan lika gärna köra där. Jag vet inte hur de tänker nu, men man vet ju vad som händer om man kör på nån. Det var ju en som gjorde det förut.

I flera år har de sladdande Volvoraggarna debatterats här. Men fenomenet är inte unikt för Norrtälje. Rapporter om olyckor och incidenter med avsiktligt sladdande förare kommer från hela landet: Malå, Vimmerby, Norrköping, Halmstad och Sveg, bara för att nämna några.

För ett år sedan dödades en 77-årig kvinna i Norrtälje när en då 18-årig förare sladdade över på fel sida av vägen, kolliderade med ett trafikljus och smällde in i kvinnan på trottoaren. Föraren dömdes senare till fyra veckors samhällstjänst.

Trebarnspappan Kent Rensvik bor norr om Norrtäljes hamnområde. Det har blivit ett populärt ställe att köra runt på. Han säger att det blev ett kort uppehåll efter olyckan, men att det tagit fart igen. Han hör bilarna varje natt.

– När jag vaknade förra söndagen var det sladdspår utanför huset. Någon hade sladdat in i vår bil, repat den och fortsatt in i staketet. Polisen hittade spår efter något handmålat, silverfärgat och en blå lack.

Han pekar på skadorna på bilen, tar sedan fram spaden och gräver bort snö för att visa det sönderkörda staketet. Kent Rensvik är mest orolig för sina barn, när de går till skolan och till kompisar på kvällen. Jag frågar honom om inte han sladdade när han var yngre. Han svarar:

– Klart jag har sladdat, det har väl alla gjort. Men köra 90 inne i en stad, det är inte klokt.

Lite närmare centrum är Linda Lundin ute och går med lilla sonen Milo, nio månader, i barnvagnen. Hon berättar att hon har blivit ”halvt ihjälkörd”, mitt på dagen. När hon är ute med barnvagn känner hon sig som mest utsatt. Tänk om de skulle sladda till och ta med sig vagnen.

– Jag önskar att jag hann slänga ut en fot och ge dem en buckla i dörren. Men det går lite för fort för det. Man tycker att de borde ha lärt sig något av dödsolyckan. Men tydligen inte. Jag tror inte de vill leva med det resten av livet, att de kör ihjäl nån.

Polisinspektör Claes Lundström vid Norrtäljepolisen medger att det är svårt att sätta dit de förare som agerar trafikfarligt:

– Det vi kan göra är att rapportera dem när vi ser dem. Nästa steg är att besiktiga bilarna, ge dem körförbud om de inte stämmer med fordonsförordningen.

I en tvätthall vid Campus Roslagen träffar vi Michael Hagström, som är lärare på Rodengymnasiets fordons- och transportprogram. Han säger att tyvärr är några av skolans elever bland dem som kritiseras för sin körning.

– Jag vet själv hur roligt det var. Jag gillar motorer. Men på något vis så fanns det en spärr på min tid. Man sladdade inte på stan mitt på ljusa dan bland folk. Det fanns inte. När man börjar sladda runt folk för att skrämma gamla tanter då är det inte OK längre.

På skolan förmanas eleverna att tänka sig för. Vara lite smarta.

– Men respekten har försvunnit. Det är tråkigt att det har blivit så.

Norrtälje är ett centrum för motorentusiaster. Varje sommar sedan 1977 har stans motorklubb Yankee Ranch arrangerat American Car Show, där renoverade, bevarade och ibland ombyggda bilar visas upp och tävlar i olika klasser. Varje sommar är det också Custom Bike Show i stan med ombyggda motorcyklar.

I industriområdet Görla har Yankee Ranch klubbhus och garage. En mängd översnöade amerikanare utanför gör det enkelt att hitta. En av dem har taket nedfällt och en meter snö inne i bilen. Klubbens ordförande Anders Jonsson säger lugnande att det bara är en teaterdekor från musikalen ”Grease” på Göta Lejon i Stockholm.

Medlemmarna i klubben är en äldre generation raggare, och den negativa debatten om de yngre Volvoraggarna gör honom kluven.

– Egentligen är det bara positivt för oss att det fortfarande finns ungdomar som ett stort motorintresse. De som kör de här bilarna är vår framtid. Samtidigt önskar man att de inte körde så våldsamt på vanliga vägar.

Yankee Ranch har funderat på att försöka få till ett samarbete med de yngre, ta hand om deras kärlek för bilar på något sätt. Men Anders Jonsson säger att de måste kunna erbjuda något också. Drömmen vore att kunna bygga en lada till med fler garageplatser.

– Vi kan inte bara säga: kom hit och var glad. De här killarna gillar ju att sladda fem, sex gånger i veckan. Vi är en liten förening, vi har inte den kapaciteten. Sen är det väl några olika falanger. Några sköter sig, andra inte.

Väggarna i klubbhuset är blåa, vita och röda, här finns skinnsoffor, schackrutig bardisk och en scen för rockband. På väggarna sitter blänkande navkapslar och det inramade kulturpris som klubben fick av Norrtälje kommun 2004.

I biljardrummet spelar Jonny Nilsson, 19, och Dan Sandström, 18. Jonny är medlem i Yankee Ranch, liksom hans pappa Stefan, och säger att han är uppväxt med det här. Han har en Pontiac Firebird från 1995. Det är väl inte direkt en jänkarbil, som han säger, ”men det duger att åka med”. Han berättar:

– Jag umgås med många av de så kallade Volvoraggarna. Visst finns det rötägg som kör som idioter. Sen finns det väldigt, väldigt många som inte alls gör det. Som går under samma kvast, fast de bara har en Volvo. Folk har blivit mer kinkiga också, så fort det är nåt litet blir det världens kalabalik.

– Jag tycker det är skitkul att vara ute och sladda, men jag gör det aldrig inne i stan. Det är så onödigt. Det kan ju faktiskt hända någonting. Här uppe kan man möjligen köra sönder nåt, men då drabbar det bara en själv.

På frågan varför det är så roligt att sladda svarar han:

– Jag vet inte. Man är väl dum i huvudet!

Bilkulturen har sedan 50-talet varit stor på landsbygden och mindre orter, och med internet och ny teknik är det inte bara lättare att lära sig saker utan också lättare att kommunicera med likasinnade.

Forskaren Dag Balkmar vid Linköpings universitet har skrivit avhandlingen ”On men and cars”. Där konstateras att de bilentusiaster som lägger ned mycket pengar och möda på att bygga om sina bilar till showbilar inte alls är lockade av buskörning på nätterna. Tvärtom är många kritiska och tycker att det ger fel bild av dem som grupp.

I avhandlingen citeras dock även en 20-årig man som älskar att köra farligt:

– Grejen är att man kan dö, och det är det som gör det så kul!

Dag Balkmar analyserar:

– I det här fallet handlar det om själva riskmomentet som lockande, att det finns en njutning och en kick i att klara av en riskfylld situation. Det liknar känslan man kan få vid bergsklättring och fallskärmshoppning. Man lär sig kontrollera den riskfyllda situationen.

Erik, som sladdade runt med oss i början av reportaget, säger:

– Man får som en adrenalinkick när man sladdar. Man kan vara ute och sladda en hel kväll. Det är så jäkla kul. Man stannar och snackar, tar en cigg med polarna.

– Det är nånting med bilar och grabbar, det är det ju.

Foto: MARTIN VON KROGH

[Publicerat i Expressen 26 januari 2013]