Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det är klart att detta är en show med Martin Stenmarck

Annons för Martin Stenmarcks show på en galleria i Örebro den 30 september 2007. ”Ingen show. Skivsignering” menar artisten.

När rättegången mot de populära artisterna Martin Stenmarck, Lotta Engberg, Magnus Carlsson och artistbokaren Bruno Tillander kör i gång lär vi oss två viktiga saker om nöjesbranschen.

Artister jobbar så klart gratis. Artistbokare lever på svältgränsen.

Lotta Engberg sitter avslappnat men med rynkad panna, ena benet över det andra. Hon tuggar tuggummi och skakar på huvudet ibland åt artistbokarens berättelse. Magnus Carlsson ser stelare ut. En samlad Martin Stenmarck lutar huvudet i handen.
Han är den enda av artisterna som förhörs i Stockholms tingsrätt denna första rättegångsdag i ett ständigt uppskjutet mål om skattebrott. En halv miljon var har de tre undanhållit, säger åklagaren.
Martin Stenmarck hävdar, på fullt allvar, att han under 2007 kuskade runt mellan alla möjliga olika köpcenter och bilhallar i Sveriges avlånga land – utan att ta betalt.
Artistbokaren Bruno Tillander påstår att Martin Stenmarck begärt och fått mellan 15 000 och 20 000 kronor svart för vart och ett av dessa många gig. Som till exempel den 30 september 2007 på Marieberg i Örebro, en jättegalleria med 100 butiker.
”Skivsigneringar” och ”marknadsföring”, hävdar Martin Stenmarck. Han kanske gjorde en eller två låtar och fick möjligen någon gång ”kostnadsersättning” på mellan två och fyra tusen kronor.
Jag kan inte påstå att Martin Stenmarck är övertygande. När åklagaren frågar hur de kom fram till beloppen för ”kostnadsersättningarna” uppstår en lång paus. Sedan svarar sångaren:
– Det bara blev de summorna. Jag vet inte riktigt. Jag har svårt att säga… hur var din fråga?
Medan Martin Stenmarck försöker få rätten att tro att det absolut inte handlar om shower letar jag fram en annons på internet för hans framträdande på köpcentret i Örebro. ”Martin Stenmarck, höstens hetaste artist, i en halvtimmes lång show. Skivsignering efteråt”.
Den annonsen kanske åklagaren också skulle ta fram?
Bruno Tillanders trovärdighet är inte heller den största, även om rätten trodde på honom i artisternas tvist med skatteverket i samma fråga. Han är en före detta lärare och bilhandlare som har bott i USA och Italien och under de här åren ”inte var skriven i Sverige, inte någonstans”.
Han svarar undanglidande på många frågor, använde ett annat företags logotyp till fakturorna, säger att han ibland betalade artisterna mer än vad han fakturerade köpcentren och påstår att han under flera på levde på en inkomst på cirka 8 000 kronor i månaden.
Nöjesbranschen är hård. Så mycket vet vi nu.