Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Rapport från en avgångsklass i Enköping

ENKÖPING
Det är nu det sker: vi sjunger om studentens lyckliga dag, det festas i vita studentmössor, det skrålas och skålas i skrindor och på lastbilsflak över hela Sverige.
117 723 elever går ut gymnasiet i juni 2012, och fyra av fem får ett slutbetyg som ger grundläggande behörighet till högre studier.
I Enköping träffade Expressens LARS LINDSTRÖM och MARTIN VON KROGH avgångsklassen SP3C på Westerlundska gymnasiet och försökte reda ut om ”den ljusnande framtid” verkligen är deras, i ett samhälle med ekonomisk oro och stor ungdomsarbetslöshet.
– Det känns läskigt. Förut har man alltid vetat att man ska komma tillbaka till skolan efter sommaren. Nu står man på egna ben, och vet inte alls vad som ska hända sen, säger 18-åriga Johanna Sköld.

Det är fredag den 8 juni 2012; Stina Öberg, Erik Olsson, Maya El Dgailé och alla deras kompisar i klassen springer ut från Westerlundska gymnasiet i Enköping för sista gången. De åker skrinda genom stan, dragen av en traktor. De sjunger och skriker och dansar. Nu börjar sista sommaren. Emelie Svensson säger:
– Det är kul, men samtidigt jättesorgligt. Man vet inte om man kommer och träffa de här människorna igen. Vi var ändå varit tillsammans varje dag i tre år. Det blir så stort, så nytt… och så ensamt!
Mikail Sevo har en annan åsikt:
– Det blir skönt att komma ut från skolan, och kunna välja sina egna vägar.
Någon har sprejat en grov förolämpning på ett av fönstren till samhällsvetarnas lokaler på Westerlundska. De brukar inte ha någon graffiti alls här, säger en av lärarna. Men nu är det särskilda tider. Studenttider.
På kvällarna efter skolan tar festandet och buslivet vid. Studenthyssen är ofta oförargliga, men ibland går de över styr och hamnar nära brottsliga gärningar som stöld och förstörelse av annans egendom.
Så här har bilden sett ut de senaste veckorna. Någon har snott en stor mängd matbrickor från en lunchrestaurang. En annan har gått in på en butik i bara underkläderna och handlat mat. I veckan har det förekommit sprutmålning och äggkastning mot den stora gula gymnasieskolan med de många fotbollsplanerna.
Det känns som några sista desperata handlingar i ungdomligt oförstånd innan vuxenlivet ska ta vid, innan allvaret börjar. Ungdomsarbetslösheten i Sverige ligger över genomsnittet i EU. 2011 var den 22,9 procent, vilket betyder omkring 149 300 unga i åldrarna mellan 15 och 24 år. Räknar man bort de 36 000 elever i grund- eller gymnasieskolan som söker extrajobb är ungdomsarbetslösheten cirka 15 procent, även det en hög siffra.
Marie-Louise Kruse har varit gymnasielärare i 11 år och är klassföreståndare för samhällsvetarna i SP3C, som i går fick skrika att de har tagit studenten. Hon säger:
– Jag märker en oro hos många av avgångseleverna. Å ena sidan är det skönt gå ut gymnasiet, och slippa skolan. Å andra sidan finns det en väldig oro hur det ska bli. Får jag jobb? Kommer jag in på utbildningen? Har jag möjlighet att göra något annat? De pratar enskilt om det, men vi har även tagit upp det i klassrummet.
Två dagar innan skolan på Westerlundska tar slut sitter vi i ett uppehållsrum med blå soffor och fåtöljer tillsammans med några ur klassen. Om de sista veckorna på gymnasiet säger Johanna Sköld:
– Man vill inte missa nåt. Alla säger att man ska ta vara på den här tiden. Det är det bästa som finns. Jag känner att jag måste festa hela tiden.
Nathalie Andersson menar att det kanske inte handlar om grupptryck, men en väldigt stark tradition. Hon säger:
– Jag tänker: men gud, om inte jag går ut på krogen kommer jag att missa det här. Vad kommer att hända då? Och det går åt så sjukt mycket pengar. Jag tror aldrig jag har varit så fattig som är nu. Jag har inte ens råd att köpa tuggummi! Studiestödet är på 1050 i månaden, det försvinner på en vecka. Sen är man fattig. Mamma, kan jag få låna 50 kronor!
Emelie Svensson säger att man kan välja att prioritera. Hon gick inte på balen, till exempel, och det ångrar hon inte ett dugg:
– Jag tycket inte det var värt det, att lägga så mycket pengar på en enda kväll. Dessutom skulle jag aldrig bära långklänning, men det har inte med saken att göra. Det räckte att se alla andra. Jag var där och fotade.
För de flesta av de här ungdomarna verkar framtiden vara en relativt osäker, men ändå inte skrämmande plats. Mikail Sevo säger att han inte tror på larmrapporterna att det är så svårt för unga att få jobb.
– Så länge du vill och verkligen försöker så tror jag att du kan få ett jobb. Vad det är för jobb, det kvittar. Sen får man väl jobba sig upp. Om du vill bli ekonom, kan du börja som assistent, och sen kanske få en annan position. Du kan jobba upp dig hela tiden.
Nathalie Andersson poängterar att det alltid är svårare om man inte har kontakter:
– De som inte har nått socialt stort nätverk kan nog ha svårt att hitta jobb.
För Nathalie kommer tiden från studenten och fram till 13 juli att vara som en dimma, påstår hon. Det är då hon får reda på om hon kommer in på någon av de utbildningar hon har sökt till hösten.
– När jag kollade betygssnitten fick jag en chock. Jag tänkte att ”jag kommer inte in någonstans!” Jag är nöjd med mina betyg, men jag har ju inte MVG i allt. För att komma in på det mesta jag kollade på var det i princip MVG i allt och några VG. Då känner jag: herregud! Det här är ett jättestort stressmoment för mig.
Ken Gacamugani håller med:
– Om inte jag kommer in på något av det jag har sökt vet jag inte vad jag ska göra. Det blir så… tomt.
Avgångseleverna säger att Westerlundska är en normal gymnasieskola, varken sämre eller bättre. Även om de tycker att undervisningen kunde bli modernare. Kanske likna högskolan mer. Att behöva skriva ett prov i svenska där det står att eleverna gärna får skriva provet på skrivmaskin känns väldigt mycket ”old school”.
Klassföreståndaren Marie-Louise Kruse säger att det som regel inte är så många i den här åldern som vet exakt vad de vill göra.
– De flesta behöver nog nåt år att tänka på. De som vet nu, de har redan bestämt sig vilket yrke de vill ha i framtiden. En majoritet känner nog att ”vi får se vad det blir”…
För den som varken får sommarjobb eller kommer in på någon utbildning kan det vara lätt att hamna snett. Nathalie Andersson berättar att hon känner flera som tog studenten förra året och fortfarande inte gör någonting.
– Och när jag frågar vad de gör säger de: ”jag sitter hemma och spelar datorspel, och jag får gratis mat hemma”. Men herregud, tänker jag.
”Och den ljusnande framtid är vår” sjunger vi i Studentsången från 1852 med text av Herman Sätherberg. Stämmer det för er? Frågan möts med tystnad. Och sedan:
– Det beror ju på…
– Ja, den är inte mörk.
– Men den kan vara skrämmande. För att man inte riktigt vet vad som ska hända.
– Fast på studentdagen är det ljust!

FOTO: Martin von Krogh

[Publicerad i Expressen lördag 9 juni 2012]