Lars Lindström

Månadsarkiv: september 2011

Petzäll blandar och ger

William Petzäll (SD), blandmissbrukaren som nu blir politisk vilde. Jag har sett honom i aktion en gång, på Sverigedemokraternas valvaka för ett år sedan. Så skrev jag då: ”William Petzäll är vid halv nio helt övertygad om en riksdagsplats. Han är en 22-åring från Borås i blå fluga och spretigt hår och kommer in i medierummet och pratar högt i sin mobiltelefon så att alla närvarande journalister kan höra: – …

Wilcos nya kryddor

I morgon kommer till sist Wilcos nya, efterlängtade album ”The whole love”. Jag har förhandslyssnat och är förälskad i flera av de melankoliska balladerna och en poplåt som sonen tycker låter som Arcade Fire och som jag fick en skön Cure-känsla av. Allt börjar med en ouvertyr värdig ELO och när gitarristen Nels Cline går loss under slutminuterna av den mer än sju minuter långa ”Art of almost” säger hustrun …

Världens gråaste måltid: dumplingar

En lunch sitter jag ensam på restaurang Wagamama på Klarabergsviadukten i Stockholm och käkar yasai gyoza, japanska dumplingar, degknyten som är både ångkokta och stekta och fyllda med kål, vattenkastanj, lök, morot, kinakål och selleri. Medan jag funderar på vad nästa söndagskolumn ska handla om doppar jag en dumpling i såsen som innehåller soja, chili och vitlök och stoppar sedan med välbehag in den i munnen och känner alla smakerna …

Hemsnickrat bokomslag

Jag har så många ord att läsa av Knausgård och Murakami att jag inte ens har hunnit skaffa Guillous ”Brobyggarna”. Men jag har sett omslaget, och det räcker långt. Vet inte om tanken är pigroman från sekelskiftet eller varför det ser ut som det gör: hemskt. Påminner om ett reklamblad som ligger i receptionen på ett vandrarhem. Eller ett hemsnickrat häfte med lite sporadisk släktforskning på A4-papper och en klammer …