Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Även döingar kan göra musikvideo

När en döing som Michael Jackson i nådens år 2011 producerar en ny video står allt klart för mig. Musikvideon dödade inte radiostjärnan. Missbruket dödade videostjärnan och musikvideon dödade sig själv i ett storstilat självförhärligande som inte visste några gränser. Nu har den återuppstått.

Vi tar det från början. Någon gång på 1970-talet mötte jag den amerikanske sångaren, gitarristen, pianisten, kompositören och producenten Todd Rundgren på ett hotell i Stockholm. Det blev en lång artikel för musiktidningen Larm, som gavs ut av musikentusiasten Lennart Persson (Pop, Feber).

Förutom att Todd Rundgren hade det längsta ansikte jag någonsin sett på en människa var videon han visade det som förvånade mig mest. En välgjord kortfilm, tänkte jag. Men vad skulle han ha den till? Musikvideo? 1976? På den tiden fanns inget internet, inget MTV, knappt några musikprogram i tv. Lasse Hallström hade gjort några lustiga filmer med Abba som mimade – men någon konstart var det sannerligen inte. Todd Rundgren var mycket stolt. Jag var oförstående.

Allt förändrades när MTV drogs igång fem år senare, den 1 augusti 1981, med orden ”Ladies and gentlemen, rock and roll” och den första videon: ”Video killed the radio star” med syntpopgruppen Buggles. Musikvideo 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan.

Efter några år sände MTV även utanför USA. En ny typ av artister slog igenom. Videon blev en viktig del av marknadsföringen. Bildeffekter, dans, humor, experiment och provokationer blev allt väsentligare och ibland avgörande för om en låt skulle slå. Michael Jackson gjorde 14 minuter långa ”Thriller” 1983 och satte en ny standard. Madonna blev nyhetsstoff.

MTV revolutionerade lyssnandet. Under några storhetsår kunde man ha på MTV hela tiden. Ständigt dök det upp något av värde. Stilarten var av så stor betydelse att det var en världsnyhet att avslöja hur mycket Europes nya video skulle kosta. VJ, videojockey, blev ett statusjobb. Regissörerna blev också stjärnor, som svensken Jonas Åkerlund. Jag fick åka till San Luis Obispo i Kalifornien för att göra reportage om inspelningen av Roxettes nya video.

Sedan kom dokusåporna, tv-spelen, nedladdningen och krisen för musikbranschen – och videon blev till sist en onödig lyx. Att lägga ut en eller två miljoner dollar på att spela in en tre minuters reklamfilm för en låt verkade inte som någon bra affärsidé.

Nu har allt vänt igen. Beroende på You Tube, skivbolagens videosajt Vevo (med en egen kanal på You Tube), Iphones-appar och att skivbolagen börjat tjäna pengar igen. När man tittar på vilka filmer som lockat flest tittare på You Tube genom tiderna toppar inte talande katter eller practical jokes i duschen utan en popstjärna. Justin Biebers ”Baby” har setts av mer än en halv miljard människor på Youtube. Lady Gaga, Shakira och Eminem följer strax efter.

Det är därför Michael Jacksons fans nu får chansen att hylla sin fallna hjälte i en musikvideo som producerats av 1 600 inspelade klipp från 103 länder. Det är därför Rihannas kontroversiella video där hon skjuter ihjäl en våldtäktsman blir en nyhet över hela världen. Det är därför Rolling Stone kan jämföra Lady Gagas videor med Stanley Kubricks filmer.

Till och med amerikanska MTV satsar på musikvideor igen och har återupprättat det en gång så nödvändiga programmet ”120 minutes” med alternativrock.

Nu väntar vi gamlingar på Paul King och Miles Hunt i Europaversionen, och att SVT:s ”Bagen” med Cia Berg-Soro sluter cirkeln med röda läppar och allt.

[Publicerad i Expressen Söndag 26 juni 2011]