Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Helgen vecka 48 (repris)

Jo, jag vet att man ska tycka att videon med Busta Rhymes featuring Janet Jackson är bäst.
Den är väl bra.
Men bäst är Bob Hund featuring Kjell Svensson.
”Helgen v 48” är en skön, dansant poplåt som växer till oanade höjder med den fantastiska 70-talsvideon: en svartvit film med ett gäng glada människor i yngre medelålder som dansar på ett party i ett vardagsrum.
Bob Hund-pojkarna har varit lite hemliga om videons ursprung: nyinspelad
eller original?
Men nu kan det sägas.
Videon är filmad i en lägenhet på Heimdalsvägen i Hallunda utanför Stockholm. Året är 1973. Hjälten i videon heter Kjell.
– Jag fyllde 30, så vi hade några vänner på besök. Och så min pappa
Erhard, han hade kommit ned från Skellefteå, berättar Kjell Svensson, som i dag är 55 år och bor i Mellansel utanför Örnsköldsvik.
Han är vaktmästare och kanslist i idrottshuset, där Mellansels IF bedriver sin verksamhet.
Att hans 30-årskalas ett kvarts sekel senare skulle bli 1999 års roligaste popvideo hade han inte räknat med.
Bob Hunds ”Helgen v 48” är ett extremt tydligt bevis på att idéerna väger minst lika tungt som budgeten när en video ska produceras.
Videon till ”What”s it gonna be” med Busta Rhymes featuring Janet Jackson lär ha kostat två miljoner dollar, alltså nästan 17 miljoner kronor.
Hur mycket ”Helgen v 48” kostat vill skivbolaget inte berätta, men om vi drar bort 16,9 miljoner kronor från Busta-budgeten har vi säkert så det
räcker.
Dan Sandqvist heter geniet som kom med idén. Tillsammans med Martin Kann har han också gjort en dokumentär om Bob Hund, ”Bob Hund – en film av Martin Kann och Dan Sandqvist”, som ges ut på köpvideo den 19 maj.
Dan Sandqvist berättar:
– Jag såg sekvensen första gången för några år sedan på högskolan för
film och fotografi i Göteborg, och kom att tänka på den igen när vi
jobbade med filmen om Bob Hund.
Det är inte vem som helst som håller i kameran på Heimdalsvägen i
Hallunda 1973, det är Göran du Rees, numera filmprofessor och en av dem som såg till att ”Fucking Åmål” fick en Guldbagge.
Videon är en enda lång tagning, utan klipp, och ursprungligen ingick scenen i reportaget ”Stora grupper av människor” av Mats Kihl och
Ann-Kristin Jönsson. Det handlade om människorna i 70-talets nybyggda miljonprojekt och visades i Sveriges Television i mitten på 70-talet.
o ”Stora grupper av människor” låter som en Bob Hund-låt, gör det inte?
Låten de egentligen dansar till är ”Att leva” av Paolo Conte, och med
svensk text av Olle Bergman. Det var en svensktoppshit med Mia Adolpson 1970, men på Heimdalsvägen dansar man till en version som sjungs av Lii Bäcklund.
Under mitt sökande efter bildernas ursprung kommer jag också på varför videon är så stark och gripande, och varför Bob Hunds 90-talspop smälter så bra in i 70-talsmiljön.
Det är när Kjell Svensson berättar vilket datum han fyller år: den 1
december.
Jag tar fram min elektroniska kalender och kollar: lördag den 1 december 1973 var givetvis vecka 48.
Helgen vecka 48.
Det visste varken Bob Hund eller Dan Sandqvist, och själv tycker jag
att det är sånt som gör livet underbart.

[Tidigare publicerad i Expressen 25 april 1999. Samt i boken ”Krönikor – ett 90-tal”]