Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jag skulle bli en perfekt hemmafru

Patty, en av huvudpersonerna i den hyllade amerikanska författaren Jonathan Franzens semaste bok ”Freedom” får frågan av sin blivande man, Walter, hur hennes framtidsdröm ser ut. Hon svarar:
– Jag vill bo i ett vackert gammalt hus och ha två barn. Jag vill bli en riktigt, riktigt bra mamma.
Hennes karriär ska bli att ta hand om hus och hem, och hemmafru blir hon. Precis som Don Drapers fru Betty i tv-serien ”Mad men”, i ett tidigt 1960-tal, innan kvinnorna tog sig ut i arbetslivet, innan dagis blev en rättighet.
Hemmafrun är en stilikon igen, efter 40 år i garderoben.

Omdaningen har pågått en tid. Författaren Marina Nilsson tror att brytpunkten kom när Expressens tidigare kolumnist ex-feministen Linda Skugge för två år sedan gav ut en kokbok med ett omslag som såg ut som en gammal Köksalmanacka: Linda med förklädet på i köket, omgiven av sina barn.
Livsstilstrenden som går ut på att kvinnor inte bara ska förverkliga sig själva och sina drömmar på jobbet utan också i hemmet växer sig allt starkare. I alla fall att döma av alla böcker, tv-program och bloggare som beskriver hur den perfekta värdinnan ska vara och hur den läckraste frostingen ska se ut på dina cupcakes. Och nu till jul kryper hemmafrun i oss alla fram.

Jag har dock svårt att tro att det finns en hord av unga tjejer vars högsta önskan är att baka bullar och ägna ett par decennier åt att ge så kallad markservice åt en karriärsugen make.
Det som händer är att kvinnorna fortsätter att göra karriär och leker hemmafru på fritiden.
Surdegsbröd och muffins bakas. Kurser i blomsteruppsättningar! Roliga korsstygn. Efter decennier av skrynkliga lakan kommer mangeln i tvättstugan åter till heders. Dukar stärks. Egen müsli rostas i ugnen. Det syltas och saftas.
Egentligen tyder det bara på en längtan tillbaka till rötterna, i ett alltmer rotlöst samhälle. Bort från halvfabrikat och onyttiga tillsatser. Återanvänd i stället för slit och släng. En strävan mot ökad livskvalitet, eller åtminstone något som kan kännas som ökad livskvalitet. Inget fel i det, tvärtom.
Enda problemet är att vi inte bara konserverar kantareller och mosar äpplen utan också konserverar kvinnorollen och mosar jämlikhetssträvandena.
År 2010 är det fortfarande kvinnan i en barnfamilj som står för 70 procent av matinköpen och lagar maten sju av tio vardagar. Mamman i en småbarnsfamilj städar och diskar mer, och har mindre fritid än pappan. Ännu mindre lär det bli med alla cupcakes som ska bakas.
Anmärkningsvärt med hemmafruidealen i till exempel ”Mad men” och ”Hollywoodfruar” är att det ofta finns med en hushållerska. Hemmafrun är i stort sett en arbetsledare i hemmet som bestämmer hur saker ska göras.
Jag är bra på att göra vardagsmat, blanda drinkar, stryka skjortor, grilla köttbitar, vika lakan, rosta mandlar, komma ihåg födelsedagar, göra äppelmos – och vissa morgnar tar jag en promenad till stenugnsbageriet och köper färskt surdegsbröd till hela familjen.
Med hjälp av en hushållerska, trädgårdsmästare och chaufför skulle jag bli en perfekt hemmafru.
I själva verket utvecklar givetvis yrkesarbete och självständighet en människas självkänsla. Det gör oss mer spännande och mångbottnade. Det ökar vår förståelse för varandra och för varandras önskningar och viljor. Vem vill ha en hemmafru?
Nu måste jag sluta skriva.
– Maten är klar, älskling!

[Publicerad i Expressen Söndag 21 november 2010]