Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Jag är ledsen

Cornelis Vreeswijk är så mycket bättre än filmen ”Cornelis”, som jag såg med juristen i går kväll. (Inte min advokat, han går inte på bio, tror jag.)
Musiken pendlar från bra till enastående, men skådespeleriet har stora brister. Hans-Erik Dyvik Husby är en trovärdig Cornelis till utseende och maner, men är ingen stor aktör. I några taffliga scener är det som att det smittar av sig på andra också. Eller också är det dialogen som bara inte funkar.
Jag är ledsen, men det här var bara två getingar.
Dessutom har Henrik Dorsins pricksäkra Cornelis-parodi i ”Grotesco” ställt till det. Jag får den i skallen flera gånger under filmens gång.
Dyvik Husbys versioner av till exempel ”Mördar-Anders” och ”Huvudlösen för aftonen”, som finns på soundtracket, är grymma. Turbonegro, bandet han sjöng i, är inte heller så dumma. 8 december kommer Hans-Erik Dyvik Husbys album ”I ljuset av Cornelis” med fler Cornelislåtar.