”Aniara” på Stockholms stadsteater må vara lång som ett ljusår och alldeles för monologtyngd. Men när Helen Sjöholm sjunger blir vi alla blinda för den typen av argument. Hon är ljuset. Hon är farkosten. Hon får oss alla att spänna loss säkerhetsbältena och kortsluta hela airbagsystemet och bara följa med på resan, helt skyddslösa.Hon sjunger alltså, med andra ord, bättre än hon någonsin gjort, och sextonåringen bredvid mig säger att …
Hoppsan!
Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?
Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.