Månadsarkiv: november 2010

”Aniara” på Stockholms stadsteater må vara lång som ett ljusår och alldeles för monologtyngd. Men när Helen Sjöholm sjunger blir vi alla blinda för den typen av argument. Hon är ljuset. Hon är farkosten. Hon får oss alla att spänna loss säkerhetsbältena och kortsluta hela airbagsystemet och bara följa med på resan, helt skyddslösa.Hon sjunger alltså, med andra ord, bättre än hon någonsin gjort, och sextonåringen bredvid mig säger att …

Aktuella popreferenser på sidan 223 i Jonathan Franzens senaste roman ”Freedom”. Den oväntat framgångsrika indiemusikern Richard Katz ska övertalas att hjälpa till för en god sak:– If you could make some calls to Jeff Tweedy, and Ben Gibbard, and Jack White, and find us some people to work on the festival pro bono, or sponsor it commercially, best of all.Inte illa att få med frontpersonerna i Wilco, Death Cab for …

Javier Bardems ansikte är så dramatiskt. Fotot är elektriskt. Eländet i det moderna Europa har sällan skildrats så närgånget. Alla utnyttjar alla. Många dör, andra hamnar på psyket.Den är svartare än svart, Alejandro González Iñárritus nya film ”Biutiful”, som jag har sett i helgen. Bardems rollfigur Uxbal försöker åtminstone uppträda som en människa, fast det är näst intill omöjligt. Otroligt bra film.

”The lady killer” är kanske inte ett helgjutet album, men Cee Lo Greens attityd till soul är svår att motstå. Det pirrade i hela kroppen redan när han gjord ”Crazy” i duon Gnarls Barkley på ett sätt som jag inte känt sedan ”I’m so excited” med Pointer Sisters var förfestlåten nummer ett.Att han på första soloplattan gör den svävande Band of Horses-låten ”No one’s gonna love you” är möjligen förvånande …

Cornelis Vreeswijk är så mycket bättre än filmen ”Cornelis”, som jag såg med juristen i går kväll. (Inte min advokat, han går inte på bio, tror jag.)Musiken pendlar från bra till enastående, men skådespeleriet har stora brister. Hans-Erik Dyvik Husby är en trovärdig Cornelis till utseende och maner, men är ingen stor aktör. I några taffliga scener är det som att det smittar av sig på andra också. Eller också …

Power Aware Cord är en förlängningssladd som med hjälp av fosfor ger en bild av hur mycket energi vi använder. Ju starkare blått ljus, desto mer energi går åt. Meningen är att vi ska tänka på att dra ur sladden när det går att göra.En bra uppfinning tycker Time och så här skriver kinesiska Subaonet om den prisbelönta svenska uppfinningen. 各种各样能源日益缩减的问题越来越突出了，低碳节能的生活方式逐渐成了人们的新选择，节约用电更是深入人心，但是插着的电源线忘记拔出的情况还是很难改变，而且传统电表仪器也很难让人们了解能量在每分钟内能耗使用。探索新技术与新设计的瑞典非营利机构Interactive Institute中的两位设计师，Anton Gustafsson和Magnus Gyllenswärd对电源线进行研究之后，发明了一种发光并可亲眼看到电流的的电源线Power Aware Cord（电量提醒线）Jag håller med.

Har jag berättat hur bra Arcade Fire är? Att promenera till ”The Suburbs” är rena hälsokuren. Det är den idrottsrörelse jag får göra tills vidare. Promenera. Ni fattar. Även om de mest cyklar i den här kortfilmen som jag länkar till.

Årets reklamfilm på Youtube. Du kan bli tittare nummer 11 819 463 om du snabbar på.

Patty, en av huvudpersonerna i den hyllade amerikanska författaren Jonathan Franzens semaste bok ”Freedom” får frågan av sin blivande man, Walter, hur hennes framtidsdröm ser ut. Hon svarar:– Jag vill bo i ett vackert gammalt hus och ha två barn. Jag vill bli en riktigt, riktigt bra mamma. Hennes karriär ska bli att ta hand om hus och hem, och hemmafru blir hon. Precis som Don Drapers fru Betty i …

Okej då, jag erkänner. Jag stod längst fram när Teenage Fanclub spelade på Debaser. Jag sjöng med i flera låtar, särskilt de från senaste albumet – som jag håller som deras bästa på 20 år. Men det är jag. Andra tecknade av Norman Blake medan han sjöng. Eller noterade alla låttitlar. Eller bara sa saker som ”Det blir inte bättre än så här”.Andra gick innan det var färdigt. Men det …