Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Jag skulle slå Lou Reed

Jag önskade att alla, varenda en som hånats och slagits ut från Idol för att de sjöng för dåligt hade haft en biljett till Lou Reed-konserten i Globenannexet i Stockholm i kväll.
Det går att bli en internationell rockstjärna utan att kunna sjunga.
Jag skulle slå Lou Reed i Singstar Lou Reed, om det fanns.
Alla skulle slå Lou Reed i Singstar Lou Reed, om det fanns.
För oss som var 17 år när plattan ”Berlin” kom 1973 var det här en kväll vi kommer att bära med oss för evigt. Jag kan varenda skiftning, varenda stavelse på ”Berlin”-plattan, men när Lou Reed försöker waila loss för att förändra känns det inte helt rätt.
Efter halva konserten får han ordning på rösten, hittar till och med rena toner ibland och håret reser sig på mina armar av ”Men of good fortune” och ”Sad Song”.
Jag är glad att jag var där.
Springsteen har jag sett så många gånger, det känns som Allsång på Skansen.