Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Hårda inre slitningar

Nu har det hänt. Ögonblicket jag fasat för är inne. Min tolvårige son har numera så stora fötter att han inte bara växt ur sina egna fotbollsskor utan även mina. I veckan fick han testa 44:orna som min store storebror lämnat, ett par grova jympadojjor, och han genomförde en träning med dem utan att få skavsår. Vad ska nu hända? Blir det jag som får ärva min sons skor i fortsättningen?

  • Kaos i Wedins, skriver Svd Näringsliv, halva styrelsen hoppar av efter ”hårda inre slitningar”. Var är det skon klämmer?

När vi ändå är inne på vardagsprylar. Den här sladden som hör till hörluren som ska se till att risken för tumörer i min hjärna minskar…varför knyter den ihop sig själv? Är den ett levande väsen? Vad är det för fenomen som gör att varje gång göken säger ko-ko i min ficka har sladdjäveln slagit sjutton knutar på sig själv? Det betyder att telefonen ändå hänger vid örat, och att jag sedan måste ägna tio minuter åt en utredning.

  • Jag vet att det finns trådlösa grejer, men jag tycker de är dyra. Jag är trots allt kokerskans son.

En tjej som heter Therese gör mig på mycket bättre humör:
”Måste bara berätta hur glad jag är att få läsa dig igen! Var en stor beundrare av din uttryckskonst på… var det början av nittiotalet? Du skrev lysande baksidor på Expressen. Jag skrev ett fånigt fax och uttryckte min beundran, och du svarade vänligt.
Köper inte kvällstidningar nu som förr, och detta bloggande har jag inte ens begripit vad det var, förrän ett par veckor sen?Hösten känns plötsligt lite roligare när man åter kan ta del av dina rader! Ville bara säga det!”
Svar: Okej, okej. Jag lovar att ta in ett hatbrev som motvikt. Kanske redan nästa vecka.