KvP Ledarbloggen

Bryt blockpolitiken i Hässleholm

Kvällsposten Ledare har skrivit mycket om SD-dramat i Hässleholm. Och det kommer finnas mer att skriva om under de kommande månaderna. För efterskalven fortsätter.

Igår meddelade en av de två liberaler som röstade på SD:s vice ordförandekandidater, Mikael Koenen, att han lämnar samtliga politiska uppdrag med omedelbar verkan. Bland annat var han under en kort tid, två veckor, utbildningsnämndens ordförande. Bland annat går det att läsa om det i det pressmeddelande som gick ut under söndagen.
Till Norra Skåne säger Koenen: ”Det var med en stor klump i magen jag gick hem efter senaste kommunfullmäktigemötet där jag mot min innersta vilja röstade för att Sverigedemokraterna skulle få posterna som förste vice ordförande i alla kommunens nämnder och styrelser.

 –  Jag har svårt att se mig själv i spegeln och se mina barn i ögonen och främst är jag otroligt besviken på mig själv för att jag röstade på SD i kommunfullmäktige, säger han också till Norra Skåne.
En intressant passus i Liberalernas pressmeddelande om avgången är följande: ”Övriga liberaler väljer att fortsätta jobba för Hässleholms utveckling och man är också övertygad om att hålla dörren öppen för alla positiva krafter för att vända den förlamande situation som nu råder i kommunen.” Samtidigt skrivs det också att ”Hur kommunen ska ledas framöver ska vi fortsätta diskutera inom Liberalerna och med våra samarbetspartier M och KD.”

Det är en öppning som Socialdemokraterna inte borde ignorera. Om Liberalerna håller dörren öppen, borde S våga kika in.

Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna blev mycket hårt kritiserade för att de röstade för SD:s viceordförandekandidater. Men Socialdemokraterna och det övriga rödgröna styret, inklusive Centerpartiet, hade också kunnat välja att navigera annorlunda i det splittrade parlamentariska landskapet. Att de styrande, med sina 30 röster i fullmäktige, valde att lägga ner sina röster gjorde det möjligt för SD och Folkets väl att tvinga treklöver-alliansen till att rösta på SD. Alternativet hade varit att SD tagit över kommunstyret.
Om syftet var att tvinga alliansen i SD:s famn var tilltaget mycket cyniskt. Om det var ett sätt att hämnas för att den rödgröna budgeten föll, likaså. Hade det rödgröna styret varit goda förlorare hade de röstat på alliansens kandidater till ordförande, och avväpnat SD:s vågmästarroll. Istället valde Socialdemokraterna att ge SD en hävstång in i kommunstyrelsens presidium. De rödgröna hade onekligen kunnat tillåta Centerpartiet att bryta blocklinjen och rösta för alliansen i valet av ordförandekandidater, för att mota SD i grind. Men det var av någon anledning inte aktuellt.

En sådan lösning var inte bara småsint – det kan också försvåra eventuellt nytänkande. Det ligger i de rödgrönas intresse att framöver sträcka ut handen och försöka få med Liberalerna i ett nytt styre, och därmed säkra en parlamentarisk majoritet. Men då måste de rödgröna också sluta driva alliansen i SD:s famn genom att lägga ner sina röster.

Läget i Hässleholm kräver att alla tar sitt ansvar. Där har det största partiet i det största blocket det proportionellt största ansvaret.