Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Kultur

Alla drömmars sång med dream team

Jag har försökt att hålla mig från att recensera eftersom Lena Willemark är min gäst i senaste avsnittet av Ligga med Brodrej. Men det går inte. Inte när man sitter med en så här bra platta i en så här hopplös genre och som förmodligen inte kommer att sälja så där mycket. Nåt måste ändå sägas.

”Alla drömmars sång” är den första skivan, kronan på verket, från ett mångårigt samarbete mellan spelmannen Lena Willemark, saxofonisten Jonas Knutsson och pianisten Mats Öberg.

Det handlar om ett musikantiskt samspel som är så omedelbart att man ger tusan i vad det egentligen är. Kärva och kärleksfulla melodier, obändiga improvisationer och musikaliska stämmor går sömlöst in och ut ur varandra så man rent flippar ur av tillfredsställelse. En sax låter som en röst som låter som en sax som låter som en fiol som låter som ett munspel.

Vissa låtar har ett närmast djuriskt groove med zoologiska läten och råsväng och när Lena Willemark på releasespelningen på Orionteatern i Stockholm ber om lov att kula på korna (som faktiskt står runt hörnet på teatern där de annars spelar ”Hjälp sökes”) blir man uppriktigt förvånad att de inte sliter sig från sina bås och tacksamt kommer lunkande. Att det sjungande älvdalsmålet är Willemarks första språk, det kan ett barn förstå och som ett barn tar man in allt trots att man inte fattar hälften.

Till och med omöjligheten att spela en Beatles-standard ror de i land. Aldrig har väl avskedet känts så uppslitande i ”All my loving”.

Jag tar gärna risken att redan nu utnämna det här till årets skiva.

Ikväll spelar de på Teatern i Söderhamn.