Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Kultur

Bakvänd opera

– Jamen hon är ju med på det. Och regissören är ju homosexuell. Och det är jag med sa Göteborgsoperans dramaturg Göran Gademan både förvånad och uppbragd när jag avlossat min salva mot det vulgärt sexistiska scenspråket i Graham Vicks Lady Macbeth från Mtsensk på Göteborgsoperan. Katerina står lutad mot en kylskåp och blir påsatt bakifrån medan mjölken skvätter ur den utstjälpta förpackningen. För mig handlar det här om mannens sexualitet. Liksom så mycket annat på operan. Stripklubbar och poledance är en scenografisk favorit på operascener. Avsugningar ska vi bara inte tala om.

I förra veckan medverkade jag i ett scensamtal om genus som Operaimprovisatörerna anordnade på Moment:teater i Gubbängen. Operahusen släpar efter när det gäller genusmedvetenheten även om regissören Johanna Garpe påpekade att operarepertoaren egentligen tvärtom borde befinna sig långt före sin tid med alla byxroller som en gång för alla borde ha raderat ut betydelsen av könsrollerna.

Operaimprovisatörerna har för tillfället gömt sig under namnet Opera nova, klätt sig i kjolar och arbetar med ett könsöverskridande operaprojekt på Moment teater i Gubbängen i Elisabet Ljungars regi, Makt kärlek remix med premiär i kväll.

Kvinnor och män byter roller på scen. Ett experiment som är väl beprövat i teatervärlden, men som tycks behövas i operavärlden – där genusmedvetenheten rent ut sagt är kass och man uppenbarligen lutar sig tillbaka bara därför att det är en bög eller en brud som regisserar.