Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kokosätaren

Christian Kracht.

ROMAN
CHRISTIAN KRACHT | Imperium | Översättning Anna Bengtsson | Ersatz, 198 s.

 
På den lilla ön Kabakon i den dåvarande tyska kolonin Bismarckarkipelagen (numera Papua Nya Guinea) i Stilla havet levde i början av förra seklet en fanatiker vid namn August Engelhardt, en märklig hybrid av Hitler, Jesus och sekteristisk tokstolle. Hans stora idé var den så kallade kokovorismen – övertygelsen om att det går att uppnå en högre form av mänsklighet genom att enbart livnära sig på kokosnötter, den frukt som växer närmast solen.
Med denna historiskt existerande figur i centrum har den schweiziske författaren Christian Kracht diktat ihop en roman som inte utan anledning heter Imperium. Därmed inte sagt att det antikolonialistiska budskapet skrivs läsaren på näsan – den sensmoral som går att extrahera ur romanen är inte alldeles självklar, vilket har fått vissa tyskspråkiga kritiker att ana en böjelse högerut.
Samma anklagelse riktades också mot Krachts förra roman  Jag kommer att vara här i solsken och skugga – även den översatt till svenska – där han gör ett slags bisarr kontrafaktisk omskrivning av 1900-talshistorien, med utgångspunkt i att leninismen har erövrat världsherraväldet.

 
I Imperium har han dock ställt ner båda fötterna på jorden och lyft upp huvudet i det skarpa solskenet, när han berättar om den alltmer patetiska och patologiska kokosätaren på den ensliga ön i Söderhavsparadiset, dit något hundratal proselyter söker sig – lockade av reportage och Engelhardts agitatoriska skrifter – bara för att gå under eller skickas tillbaka till Tyskland.
Christian Kracht brukar avfärda kritik med att han bara skriver underhållningslitteratur. Men jag ser hur många bottnar som helst i ”Imperium”. På ytan är romanen ett förlöjligande av de dåvarande tyska ambitionerna att kapa åt sig sin beskärda del av det imperialistiska smörgårdsbordet – då dög en aldrig så oansenlig ögrupp i Söderhavet, om så styrt av Pippi Långströms pappa. Men likt ringar på Stilla havets vatten vidgar sig betydelsemönstret under läsandets gång.
Nudisten och vegetarianen Engelhardt är i sin långsamt ruttnande isolering en misslyckad kollega till den österrikiska korpral som valde en annan väg – världskriget.